Under sommaren är hon aktuell med utställningen Efterdyning på Lunds konsthall. Lings konstnärskap utgår generellt från en utforskning av relationen mellan människa och natur. Hon har vistats i och på havet i hela sitt liv, och ända sedan hon började arbeta med konst i tonåren har havet funnits med som en tematik.

– Ett av mina projekt heter Observationer på öppet hav. Det är skapat utifrån Beaufort-skalan, som utformades på 1800-talet och som beskriver vindens steg från stiltje upp till orkan. Jag jobbar ofta i serier; en annan beskriver molnen från dimmoln till åskmoln – som en parallell till och upptrappning av det mänskliga temperamentet.

Till grund för verken ligger delvis egna fältstudier i naturen. Vissa projekt är helt intuitivt styrda, i andra utgår hon från vetenskapliga fakta. Ofta samexisterar metoderna och bygger verken sida vid sida.

– Ett projekt kom till under en guidad tur i Limhamns kalkbrott. Guiden berättade att det hade hittats ett krokodilfossil på platsen – vi stod i ett tidigare tropiskt hav och jag blev så fascinerad att det ledde till ett två år långt projekt. Jag kontaktade guiden och fick återigen komma ner i kalkbrottet och fotografera, vilket resulterade i skulpturer och teckningar som kretsar kring det här kalkbrottet. De finns också med i utställningen.

På konsthallen blandas äldre, nyare och helt nyproducerade verk. För att de nya skulle fungera med konsthallens arkitektur och luftiga rum valde Ling bland annat att gå upp i skala. Verket Abyssal, som betyder avgrund eller bottenlös, kom till under förra sommarens manetinvasion på Västkusten

– Jag var ute och gick sent på kvällen och såg hur speglingarna i havsytan blev som en metamorfos av himlen, rymden och havet. Maneterna blev till något slags nebulosor, en stjärnhimmel. Jag fotograferade ytan och skrev ut fotografiet på en dålig bläckstråleskrivare på lågkvalitativt papper för att få en brusig kvalitet. Utskriften fotades sedan av en professionell fotograf och framkallades på fint papper, vilket skapade en målerisk kvalitet i det slutliga verket.

Ett annat nytt verk är det skulpturala Reefs som handlar om spökkoraller: skelett som blir kvar av koraller som dött på grund av miljöförändringar. Det tredje nya verket är en triptyk bestående av tre stående skärmar som visar korta klipp som Ling har filmat ner i havet: fiskstim som rör sig mot ytan och försvinner, tång som vaggar – som rörligt måleri.

I framför allt de senare verken märks en ökad medvetenhet och omsorg om vår miljö, som enligt Ling delvis har att göra med att hon själv observerat hur Bohuskusten har förändrats genom åren. Invasiva arter har tagit sig in mot kusten, andra arter har försvunnit.

– När jag fiskade som barn fick vi enorma mängder fisk, nu får vi ingen alls. Verket Zostera Marina, ålgräs, kom till av att det så kallade ålgräset – som både är föda för fiskar och kallas för fiskarnas barnkammare – har minskat dramatiskt. Verket består av målningar som jag har gjort utifrån fotografier av kvarvarande ålgräsängar.

Lika mycket som hon intresserar sig för miljöförändringarna intresserar hon sig för de parallella reaktioner som sker när miljön tar skada. Samtidigt som ålgräset försvinner håller man via Göteborgs Universitet och länstyrelsen på att plantera tillbaka det, planta för planta.

– De invasiva japanska ostronen som tagit över kusterna kan absolut slå ut vissa arter, men de renar också haven, och går att äta. De två olika perspektiven intresserar mig. Det är en poetisk tanke att det är en stor hand som gräver ur, men också en hand där bakom som försöker ställa allt till rätta.

Karolina Modig