Utställningen Asparagus, Hands and Feet har vuxit fram mellan Joffe och Bjerger under det senaste året via telefonsamtal, delande av bilder och diskussioner om böcker, konst, poesi och familj. Men egentligen började samtalet där i Rom i slutet av 1990-talet, under ett halvår som de beskriver som en av de roligaste och mest intensiva tiderna i deras vuxna liv. De målade, pratade om böcker, filmer, människor de mötte. De curerade en utställning tillsammans med Bjergers man, konstnären James Aldridge, och drack grappa i små italienska byar. När de kom tillbaka till London delade Bjerger och Joffe ateljé ett tag, delvis i en längtan att hålla livet i Rom levande.

– Det blev som ett sätt att behålla allt det där som vi hade haft: samtalen, resorna, utbytet av tankar … Att vara konstnär kan vara ganska ensamt så att kunna dela funderingar och idéer med Anna och James betydde extremt mycket, säger Joffe.

När Anna Bjerger fick barn och flyttade hem till Sverige blev kontakten mellan dem mer sporadisk, men för snart två år sedan när de träffades i London var det som att tiden plötsligt var tillbaka i fas. När Magnus Karlsson en tid därefter frågade Bjerger om hon ville bjuda in någon till utställningen på Gotland tänkte hon på Joffe direkt, och Joffe sa ja lika snabbt.

– Jag tänkte först att du sa Skottland, men så tittade jag på en karta och insåg att wow, det är verkligen långt! skrattar Joffe och fortsätter:  

– När Magnus bad mig att skriva en text om utställningen insåg jag hur mycket historia vi har tillsammans. Först skickade jag bara en uppradning ord om allt vi delade i Rom: människorna, böckerna, musiken, maten, lukten på tvättsåpan ... Det är en utställning som känns djup och viktig på flera sätt, mycket för att vi är inne i en intressant tid i våra liv. Vi blir äldre, våra föräldrar dör, barnen växer upp … Tiden är närvarande nu på ett annat sätt än tidigare och målningen sker på en annan ambitionsnivå. 

I vanliga fall fokuserar Joffe sina motiv på människan och kroppen, medan Anna Bjerger rör sig i något vidare, ofta drömlika motivvärldar. Båda använder sig av befintliga fotografiska förlagor ibland, men framför allt Joffe utgår oftast från scener ur verkligheten. I arbetet med Asparagus, Hands and Feet kan man se likheterna och släktskapet i deras konstnärliga anslag. I Gotlandsutställningen har de parallellt och utan att ta något gemensamt beslut kring tema eller riktning sökt sig till det mer privata och vardagliga – händer, fötter, mimosablommor, krukväxter. Kan man sin konsthistoria finns även några uppenbara kopplingar att leta efter.

– Målningarna med sparrisar refererar till Edouard Manets beställningsverk A Sprig of Asparagus, vars köpare betalade 200 francs mer än de hade kommit överens om. Då målade Manet ytterligare en målning med bara en sparris och skickade till köparen med meddelandet: ”Det var en som saknades i din bunt”. Sparrismålningarna var de sista som kom till och de enda jag gjorde som ett eko av Chantals. De knöt ihop hela projektet, förklarar Bjerger.  

Chantal Joffe avslutar:

– För mig kopplar sparrismålningarna även till vår första vänskapstid i Rom, med våren och mimosablommorna. Sparrisen har så kort säsong och utställningen är en sommarutställning, det känns på något sätt både typiskt för Sverige och som en del av vår vänskap. Det blir en annorlunda utställning som reflekterar både vår relation och oss som målare.

Karolina Modig