Hampus Balanzo Wernemyr med verken Relief, 2023, Positive Thinking, 2023 och Acrobatics, 2023. Foto: Kristian Bengtsson

Konst / Utställning

Skör och galen i ett mentalt gränstillstånd

Turpentine Conclusions
Hampus Balanzo Wernemyr
Issues
2023.04.20–2023.05.20

Stockholm: Vi träffade Hampus Balanzo Wernemyr inför hans utställning på Issues, pratade vild frihet och typisk manlighet, mentala gränstillstånd och känslan av att sluta existera. Vi bad även tre samlare att berätta varför de har valt att köpa verk av just honom.

Hampus Balanzo Wernemyrs ateljé ligger i Örnsberg, några t-banestopp väster om Söder. Utsikten från fönstren på översta våningsplanet visar likadana låga industribyggnader som den vi står i. Det är några få dagar kvar till deadline, sedan ska galleristen Oscar Carlson komma och hämta målningarna. Själv ska Hampus Balanzo Wernemyr ta påsk och fokusera på att vara pappa. Han är nervös, tycker att det är svårt att prata om sina målningar när han är mitt i processen, eftersom han går in något som han beskriver som ett mentalt gränstillstånd.

I en recension av hans förra utställning på Issues beskriver konstnären och skribenten Windy Fur Rundgren den kompakta men ändå svävande stämning som Wernemyrs målningar skapar i ett rum. Hon hänvisar till en psykos som hon själv fick efter en pianokonsert en gång, och hur Wernemyrs målning Energy Transformation Spell fick henne att minnas den energi hon hade med sig när hon kom ut från psyket: ”en förbannelse av den goda sorten”. 

Det är en träffande beskrivning av känslan i Hampus Balanzo Wernemyrs målningar: spänningarna, kontrasterna mellan det mjukt vänliga och det vibrerande psykotiska, mellan det ljusa och det mörka; gränslandet mellan verkligheten och det undermedvetena, mellan det världsliga och det övernaturliga.

– Det finns en sorts vild frihet i målningarna som kommer ur det tillstånd jag själv måste försätta mig i när jag arbetar. Det är som att hjärnan ställer om till ett sökande. Jag är inte helt lost men definitivt i gränslandet – jag pressar mig ganska hårt och kastar mig in genom alla mentala dörrar som uppenbarar sig.

Han beskriver hur han i sitt konstnärskap drivs av ett slags frustration över att aldrig nå fram. Han är beredd att göra ganska mycket för att ändå försöka, så timmarna i ateljén månaderna innan en utställning är många och långa.

– Men jag försöker vara en vettig farsa och partner också. Dessutom är jag liksom gubbe, så det känns förbjudet att bli så där. Det blir så typiskt manligt att slukas upp av någonting på det sättet, men jag vet inte om jag kan behärska det.

Inför utställningen Turpentine Conclusions har han adderat ett namn till sitt tidigare: Balanzo är taget från en av hans egna målningar, och det står i hans pass. Det är inte ett alter ego utan mer av ett tillstånd som han använder i sitt arbete.

– Det handlar om en balans: i tiden, i tillvaron och i förhållande till konsten.

Han beskriver det som en ”mental kontrapost” som han sträcker ut i sig själv för att balansera det som krävs för att ”få till en målning som inte gör ont i magen”. Snarare än att berätta något med sitt skapande vill han upptäcka och beskriva. Beskrivningen ska balansera livet: det som händer och det som är. 

– Det låter flummigare än vad jag upplever att det är. Det bygger ju trots allt på logik, men med ganska komplexa fakta som grund.

Den motivvärld han skapar – det karaktäristiskt blanka, nästan fuktigt glansiga uttrycket som ligger där och balanserar mellan olika tillstånd – beskriver han som en förklaringsmodell för hans egna antaganden.

– Jag ser målningarna som torn som jag bygger med logikens hjälp. De ska balansera sig själva, som en kontrapost. Måleriet bygger på logik, men kommer samtidigt från antaganden som jag bara gör. Och så är det är väldigt sammankopplat med samtidsmåleri. Jag ser arbetet som en dialog med mina målande kollegor; en diskussion som för måleriet framåt.

Att måla beskriver han som ett tillstånd där han slutar att existera, där kroppen sköter sig själv och han blir ett med penselspetsen som nuddar duken.

– Jag målar ju väldigt stillsamt, eller mjukt, och har ofta bara ett motiv i en målning. Jag gillar att kontrollera och zooma in på någonting specifikt. Det finns en ömhet i målningarna, och den finns där för jag själv ska kunna sitta och jobba med dem dag in och dag ut. Det är exakt lika svårt nu som det var när jag började, men känslan av själva akten att måla är fantastisk.

De flesta målningarna gör han på en dag, vissa tar mindre tid än så. Några sitter direkt medan det kan ligga högar av skisser och kasserade försök bakom andra.

– Jag ser det som tagningar. När jag sätter mig och kör på och misslyckas får jag måla om det dagen efter. Så håller jag på. Bakom vissa målningar ligger tio tagningar. 

Deadline för att måla på tavlorna som ska vara med på utställningen är som sagt några dagar efter att jag besöker ateljén. Han säger att när den väl kommer blir det som att hjärnan stänger ner och han bara ger upp.

– Eftersom jag aldrig kommer ända fram är det som ett nederlag varje gång. Samtidigt är det ganska skönt att ge upp. Det är lite som dödsångest – när man väl inser att det är kört är det lika bra att släppa taget.

Men fram till dess jobbar han alltså som besatt. Det händer ofta att målningarna inte är helt torra när de kommer till galleriet, men då har de redan hunnit kopplas bort från honom.

– När jag väl ställer ut är det jätteroligt. Det finaste som finns är när någon kommer fram och tycker om det jag har gjort. Jag har inga problem att sälja och skulle aldrig spara någon målning för att den betyder någonting särskilt. Jag har ju redan upplevt den. Men jag blir väldigt nervös och tänker alltid att efter den här gången gör jag bort mig, nu är det kört liksom. Sedan intalar mig att det är okej att göra bort sig bara jag gör det på mitt sätt och på mina premisser. Det ger lite styrka. Men jag trillar dit gång på gång.

Deadline-dagen visar sig trots allt vara flexibel. En vecka efter deadline sitter Hampus Balanzo Wernemyr fortfarande och jobbar. Vi hörs några dagar senare:

– Till slut kom Oscar och slet målningarna ur händerna på mig. Jag känner mig alltid som en klassisk konstnärstyp när han kommer och hämtar. Skör och galen. Nu försöker jag hitta in i verkligheten igen. 

Karolina Modig


Jag blev alldeles tagen av Hampus måleri första gången jag såg hans konst på Kungliga Konsthögskolans slututställning på Konstakademin. När jag kort därefter träffade honom visade det sig att även Hampus är en person som jag blir tagen av. Jag dras ofta till konst eller bild som bär på ett mörker och djup, och tilltalas av det som kittlar och väcker en känsla och tanke – skört, febrigt, vackert och galet på samma gång. Tavlan jag har med det luriga, outgrundliga leendet är både vacker och passar med resten av min inredning – och ger mig dessutom glädje och förundran.”


Ursula Wångander, ägare till verket Happily Ever After, 2022. Foto: Kristian Bengtsson



”Hampus har en alldeles särskild blick på omvärlden. Han ser saker på ett eget sätt och det märks i hur han avbildar både människor och objekt. Någon sa att det var som att få en inblick i en annan värld, men jag tycker snarare att det är just hans blick på världen. Det passade så bra när hans verk hängde på Gyllene Freden, för det är nästan som en absint-indränkt skevhet. Verket som vi har är tankeväckande, jag kan inte sluta fundera över hur ser resten av den här personen ser ut. Den är på något sätt helt könlös med sin runda rumpa men samtidigt manligt smala ben. Jag blir glad av det varje dag. Kanske är det kontakten med Hampus särskilda blick som jag uppskattar så mycket att ha hemma.”


Tove Nilsson, ägare av verket Acrobat, 2022. Foto: Kristian Bengtsson



”Jag fastnade direkt för den blågrönmörka färgskalan som Hampus ofta använder sig av och som gör hans verk lätt igenkännbara. Att det bakom den fina färgskalan framträder en snäll drake, som jag först misstog för Janne Långben, ledde till kärlek vid första ögonkastet. Jag uppskattar Hampus mycket skickliga måleri, liksom hans val av föreställande motiv tagna från den värld som spinner våra drömmar – teater, film, böcker och leksaker. Att jag får ha ett verk av Hampus hemma ger mig dagligen en del av denna värld, vilket jag ser som en ynnest att bli påmind om. Fantasin ändras med ljusets infallsvinklar, humörets svängningar och livets gång.”


Mats Bokström, ägare av verket Hooch, 2022. Foto: Kristian Bengtsson



Verksbilder:
1. Positive Thinking, 2023
2. Acrobatics, 2023
3. Acrobatics Dirty Yellow, 2023
4. Blue Light, 2023
5. Relief, 2023
6. Acrobatics at Night, 2023
7. Floor Contact, 2023
8. Extension, 2023
9. Gold Lips, 2023
10. Vibrato, 2023
11. Full Moon Flight, 2023
12. Kitten Paws, 2023
Courtesy: konstnären och Issues.

Visa alla artiklar inom Konst / Utställning