Overduin & Co har legat i Hollywood sedan 2007. Här introduceras jag till skinande verk i olja och resin på papp av den holländska konstnären Machteld Rullens. Sin vana trogen presenterar galleriet en ung konstnär som uppmärksammas internationell. Det är otroligt många verk som visas, kanske för många. Men det är lätt att förlåta – uttrycksformerna verkar oändliga och det strama bildspråket lyckas omfamna hur många uttryck som helst. Missar man utställningen i Los Angeles visas hennes verk i slutet av september på PAGE (NYC) och i december på Kunsthal Rotterdam.

David Zwirner har slagit upp dörrarna till två stora lokaler i Hollywood. Jag besöker invigningsutställningen Coming Back to See Through, Again med nya verk av Njideka Akunyili Crosby. Under ett samtal med curatorn Helen Molesworth (hennes podcast Death of an Artist känner Art Notes trogna läsare redan till) berättar konstnären om hur hon jobbar med bilderna och testar formerna. De stora, ofta figurativa motiven är på papper och uppbyggda av måleri och transfers, bilder ur allt från privata familjealbum till modetidningar hon plockade upp i Lagos i mitten av 00-talet. Hon berättar insiktsfullt om sin längtan till Nigeria, hemlandet som hon numera sällan besöker. Hon och hennes familj bor sedan länge i Los Angeles. I september visas den här utställningen på galleriet i New York. Jag hoppas att man kommer att presentera verken utan glas och ram där också. Det är speciellt att få komma nära elementen som bygger upp helheten och tusen gånger känsligare och smartare än vad digitala bilder av hennes verk någonsin har kunnat redovisa.  

På Hammer museum presenteras en fantastisk utställning med fotografier av signaturen Van Leo. Becoming Van Leo berättar om Levon Boyadjian som från 1940-talet och långt in på 1960-talet var en framstående porträttfotograf i Kairo, med armenisk bakgrund. När färgfotografiet erövrade marknaden la han av. I en videoinspelning från 1990-talet är han en gammal man som känt sig tvungen att bränna en del av sitt arkiv, han tror inte att den rådande regimen skulle uppskatta hans nakenstudier. Curatorn Negar Azimi presenterar varsamt Van Leos drömmar om Hollywood, hans stjärnstatus och experimentella studier av sig själv i olika kostymer. Det är ett föredömligt mångfacetterat och känsligt porträtt både över personen och konstnären.  

I hörnet utanför museet står en gigantisk bronsstaty. Oracle tonar upp sig närmare 8 meter. Verket är en hybrid av afrikanska objekt med anor från 1300-talet och romerska och grekiska skulpturer, och en del av konstnären Sanford Biggers serie Chimera. Självklart ryms alla frågor om kopia, original och kulturell appropriering i verket, men figuren verkar så underbart inte det minsta brydd där den sitter alldeles självklar på sin magnifika tron och blickar ut över trafiken och människorna.        

Los Angeles är en storstad med allt vad det innebär – här finns det bästa och sämsta av det mesta, och inte sällan med bara ett par gator emellan. När det gäller samtidskonst är det svårt att inte inspireras av mångfalden och utbudet. Var man än befinner sig är ambitionerna sällan läge än skyhöga och det är uppenbart att om man har tillgång till rejäla resurser så använder man dem. Sammantaget erbjuder det väldigt mycket att se och ta del av, utan att behöva betala vare sig entré eller stå på någon exklusiv VIP-lista. Det är befriande.

Jenny Danielsson