Rasmus Nossbring
Lost and Found
Galleri Glas
2023.08.17–2023.09.17

Framför Rasmus Nossbrings glasobjekt lättar Anders Olofssons ande från köttet. I mötet mellan det förföriskt snygga och nästan provocerande fula uppstår Springsteen moments och plötsliga habegär.

”Jag har sett glaskonstens framtid, och den heter Rasmus Nossbring”. Det är kanske inte så svårt att, i likhet med den legendariske rockjournalisten Jon Landau, få sitt Springsteen moment när man försöker bana sig väg genom den tätt formerade vernissagepubliken hos Galleri Glas på Rasmus Nossbrings öppningskväll. Jon Landau var övertygad om att han sett rockens framtidshopp den där majkvällen 1974 i Cambridge, Massachusetts. Att lyssna till Bruce Springsteen var som att höra musik för första gången, skrev han. Om Rasmus Nossbrings egensinniga skulpturer av glas gläntar på förlåten till glaskonstens framtid är lite beroende av från vilket håll man tittar. Nossbring spinner skickligt vidare på sin teknik att låta olika, gärna motstridiga, element kollidera med varandra och till slut finna harmoni i glasets skepnad. Det är eklektiskt och nyskapande på en och samma gång.

Denna gång har han grävt djupt i sin samling av formpressade glasfigurer från 1970- och 80-talet. Vi talar om rätt anskrämliga djuravbildningar som stirrar på oss med döda ögon från toppen av frihandsskulpterade piedestaler, som i sig har ett formspråk som fladdrar i väg en bra bit bort i konsthistorien. För Rasmus Nossbring kan både sin glashistoria och sin konsthistoria. Han utbildade sig under senare delen av 2010-talet, en period när svensk glaskonst hunnit med att både krascha och återstartas, och under resans gång givit plats för en ny generation konstnärer som inte bara var rotade i glashantverket, utan hade sina tentakler långt in i bildkonst, musik, litteratur och filosofi. Resten gick av bara farten, och i dag visas glaskonsten upp på högprofilerade konstgallerier, samtidigt som konstnärer från andra discipliner upptäckt glaset som material och uttrycksmedel.