Roland Persson, Head of Medusa, från utställningen Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.

Konst / Utställning

Värdet av det bortvalda

Roland Persson
Being Mortal Hurts
Färgfabriken
2025.04.05–2025.06.15

Stockholm: Inför Färgfabrikens utställning Being Mortal Hurts har Roland Persson tänkt mycket på sårbarhet. Hur värdet av det fula, glömda och vissna bestäms i förhållande till det vackra och upphöjda, och vad som sker i skärningspunkten mellan människa och natur, det medvetna och det undermedvetna.

Konstnären Roland Persson dras till sårbarhet. Till förfallet, de glömda och det vissna. Han har alltid intresserat sig för de bortvalda, vare sig det är växter eller människor. 

– Jag funderar mycket på värde och hur det bestäms. Vad är skräp, vad är ogräs och vad är skillnaden mellan det och det upphöjda? Titeln på utställningen syftar på sårbarhet och att vara tillåten och öppen i sig själv. Vi försöker hela tiden putsa oss själva; trädgården, husen, inne och ute. Men kanske borde vi ta det lite lugnt och lära oss att vara även i det som inte är så polerat. Försöka vara tillfreds även med det mörka. 

Being Mortal Hurts är vårens stora separatutställning på Färgfabriken. Roland Persson har skapat skulpturer och installationer helt i silikon som borrar sig in i skärningspunkten mellan människan och natur, mellan det medvetna och det undermedvetna. Vi står vid ett av de tre verk som möter besökaren först i utställningshallen. De hänger ihop, i centrum står jättenäckrosen Victoria Amazonica. Det är en ettårig växt berättar Persson, och har en livskraft som gör att den kan växa uppemot 10–20 cm på en dag. 

– Jag upptäckte den för 20 år sedan på Bergianska och blev fascinerad av deras konstruktion. Jag är gymnasieingenjör i botten så jag kan en del om mekanik, och jättenäckrosen är genialt konstruerad, helt by the book för hur du ska bygga något som håller.

”Titeln på utställningen syftar på sårbarhet och att vara tillåten och öppen i sig själv. Vi försöker hela tiden putsa oss själva; trädgården, husen, inne och ute. Men kanske borde vi ta det lite lugnt och lära oss att vara även i det som inte är så polerat. Försöka vara tillfreds även med det mörka.”

Roland Persson

Han frågar vad jag tycker om dem, jag säger att jag först bara slogs av skönheten men att det fula, äckliga och motbjudande tränger sig på. Han håller med, berättar att de är döpta efter den grekiska mytologins Medusa, kvinnan med ormhåret. Mouth of MedusaHead of Medusa, och Body of Medusa heter de, han pekar på den sistnämnda där näckrosen väller över en stående hylla i mörkt trä.

– Jag jobbar mycket med det naturvetenskapliga, här blir hyllan något slags representation av kunskap och vetenskap som växterna kommer och tar över. Vi sitter ju ihop med naturen men ofta blir det en ganska toxisk relation, i alla fall ur växternas synvinkel. Många av verken handlar om människans möte med naturen, hur vi försöker hjälpa men att det ofta blir fel. 

Rötterna till en av näckrosorna landar ner i oproportionerligt små skålar med vatten som knappt täcker botten. Längre in i lokalen står en kaktus som får vatten från alldeles för många och för fyllda flaskor – det skaver och avtäcker bit för bit människans dumhet och otillräcklighet. 

Silikon har han jobbat med i 25 år, och det märks. Han berättar att en murare på besök trodde att några tegelstenar i silikon var riktiga. 

– Man gjuter det flytande silikonet som stelnar i olika hårdheter, vissa sorter är mjuka som gelé, andra är hårdare. Men det är föränderligt, spektrat för vad man kan göra med det är enormt. Jag är inte klar än. 

För att kunna jobba skulpturalt även med färgen färgar han in pigment i materialet.

– Jag tycker inte om att måla på de färdiga skulpturerna utan vill ha färgen i silikonet. Jag ser mig själv som något slags märklig målare utifrån att jag nog nästan blandar mer färg än jag gjuter silikon. Även om färgerna är subtila är de viktiga. 

Ett av de mer nedtonade verken utgörs av blommor (tusenskönor föreslår jag, prästkragar säger Persson). Han har gjutit runt 30 000, här på Färgfabriken ligger kanske en tredjedel av dem. Det handlar om slumpen, om den där frågan man kan ställa om och om igen tills man får rätt svar. 

– Jag gillar idén med ”älskar, älskar inte” – man tar bort sin egen vilja och lämnar över den till slumpen. Det är både romantiskt och brutalt vilket på olika sätt går igen i allt jag gör. Många av verken är poetiska, tanken är inte att de ska sitta på alla svar utan att de ska leta sig in och väcka betraktarens egna tankar. 

Karolina Modig


Roland Persson har sedan sin masterexamen från Konsthögskolan vid Umeå Universitet 1993 ställt ut både i Sverige och internationellt. Han har bland annat visats på Liverpool biennalen 2021, Österbottens museum i Vasa 2023 samt på Amos Rex och HAM i Helsingfors 2024. Persson finns representerad i samlingar och offentliga rum runt om i Sverige. 2025 är han nominerad till Finlands mest betydande bildkonstpris, Ars Fennica.


1. Roland Persson, Head of Medusa, från utställningen Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.
2. Roland Persson, Body of Medusa, från utställningen Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.
3. Roland Persson, utställningsvy Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.
4. Roland Persson, utställningsvy Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.
5. Roland Persson, utställningsvy Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.
6. Roland Persson, Body of Medusa, från utställningen Being Mortal Hurts, Färgfabriken 2025. Foto: Sara Appelgren.

Visa alla artiklar inom Konst / Utställning