Sebastian Schildts smedja ligger i Oxenstiernska Malmgården mitt på Östermalm, inklämd mellan femvåningshus. Malmgården från tidigt 1700-tal består av tre låga stenlängor på en bergig gård, granne med en lekpark, Historiska Museet och Elverket. En av längorna inhyser silversmedjan – troligtvis Sveriges största – med åtta platser utöver Schildts. Förutom att själv skapa har han alltså också ett galleri i eget namn på Strandvägen, och sedan 2021 driver han Restaurang Oxenstiernan i längan mitt emot smedjan.  

När vaknade drömmen om en egen restaurang?
– Jag tycker om att bli berörd – det kan vara av ett gott vin, ett vackert konstverk, musik eller god mat. Jag har alltid velat föra ihop olika själsliga näringar och har länge haft en tanke om att hitta en plats där det är möjligt. En tid efter att jag hade flyttat in här flyttade Gysinge byggnadsvård ut från lokalen mittemot. Jag satt och tittade ut genom fönstret och tänkte att ska jag göra det någon gång så ska jag göra det nu. Det skulle helt enkelt vara för jobbigt att se någon annan göra det.

Det var inte helt självklart för de statliga tjänstemännen att tro på en ”förvirrad silversmed som ville starta en bättre restaurang.” Men Fastighetsverket sa ja och drömmen började ta form. Något av det första Schildt gjorde var att ringa runt till sina kompisar – tillika några av Sveriges största formgivare – för att fråga om de ville vara med och formge till restaurangen.

– Samtidigt förstod jag att det skulle bli för dyrt att ta fram handblåst glas och annat unikt till en enda restaurang, så jag och min son Ruben startade varumärket Subjective som fungerar som en producent av ny svensk design. Än så länge är restaurangen största kunden.

Lamporna i är formgivna av Mats Theselius och inspirerade av hans dotters My Little Pony-teckingar. Simon Klenell har formgivit en glasservis, och servetter och dukar är gjorda av ”rutornas gudinna” Åsa Pärsson.

– I och med att jag har ett galleri på Strandvägen vet jag att det för med sig ett visst lyxsegment att starta vissa saker på vissa platser. Men är det något jag vill vara med och bidra till så är det att ändra normen för kvalitet. Att starta en restaurang där allt har hög kvalitet hamnar lätt i ett ”fine dining”-fack, men jag ville skapa en miljö som alla kan känna sig bekväma i. Om östermalmarna tycker att det är jobbigt med ett vinglas utan fot får det vara så.  

Oxenstiernas kökschef heter Elvira Lindqvist och kommer senast från Fotografiska. Hon delar Schildts tänk om hållbarhet som någonting som genomsyrar allt och som sträcker sig förbi kravmärkt mat. Besticken är till exempel Pallas Athena som Schildt köper in vintage och renoverar i sin verkstad, och porslinet är formgivet av keramikern Anna Lerinder. Hon har ateljé i Gustavsberg, vilket passade bra in i Schildts mission att få Gustavsbergs porslinsfabrik att tillverka ett nytt porslin för första gången på 30 år.

– De kämpar för att överleva och sa först nej, men ändrade sig sedan. Även Lidköpings porslinsfabrik sa blankt nej när jag frågade, men jag fick till ett ja där också till slut. Det är en del av hållbarhetstanken: vi kan inte rädda alla utrotningshotade produktionsplatser, men vi kan åtminstone få de platser som fortfarande finns att producera något nytt.

Karolina Modig