Biennale Gherdënia, Persones Persons
Ortisei, Sydtyrolen, Norra Italien 
Pågår: 2022.05.20 – 2022.09.25 

I norra Italiens alplandskap finns en biennal. Art Notes var där, åt lokalproducerat äpple och imponerades av konsten och proffsigheten.

För åttonde gången arrangeras Biennale Gherdënia i och kring staden Ortisei i Sydtyrolen. Startskottet var den europeiska ambulerade biennalen Manifesta, som intog platsen 2008. Årets inbjudna curatorer, Lucia Pietroiusti och Filipa Ramos, har satt samman en blandning av 25 lokala och internationella konstnärer. Vissa, som svensk-samiska Britta Marakatt-Labba och amerikanska Jimmie Durham, är superkändisar, andra har sällan visats utanför de här trakterna. 

Hotel Ladinia är en bedagad skönhet som till vardags befinner sig i limbo medan ägarna bestämmer sig för vad man ska göra med stället. Här möter jag kvinnor som berättar om barnafödande. Tabita Rezaire har filmat dem rakt upp och ner, låtit dem tala till punkt och fritt berätta om sina trädgårdar och läkeväxter. Deras kunskap är nedärvd och befinner sig inom ramen för deras respektive urbefolkningars minne. Det är finstämt och uppriktigt, och ganska skrämmande att tänka sig att deras kunskap lättvindigt skulle kunna avfärdas som häxeri eller irrelevant i förhållande till modern medicin.   

Utanför stan, på en stig intill en snirklig bilväg, tar en guide emot mig. Han är klädd i ett grovt distinkt rosafärgat tyg och gymnastikskor. Vi går långsamt in i skogen. Han berättar om hur träden kommunicerar med varandra och ger mig en blomma. Vi avslutar på ett fält där vi äter lokalproducerat äpple. På fältet står en stor jurta, den är vår slutdestination och uppförd i samma sorts tyg som min guide bär. Sentiero, av konstnären Alex Cecchetti, är en minutiöst koreograferad vandring. Det är en stillsam tur, men som alltid när naturen står i centrum stannar upplevelsen kvar i minnet.     

I ett jaktslott från 1700-talet hänger en skulptur av Pinocchio i trä. Konstnären Bruno Walpoth bor i området. De här trakterna är kända för avancerade arbeten i trä och har genom århundradena styrts av olika regenter. En påminnelse om forna tider är att alla i regionen talar italienska, tyska och ladinska. All information om biennalen presenteras på fyra språk. Engelskan känns sympatiskt riktad till mig och andra tillresta.    

Sammantaget är det här ett litet och rikt konstevent. Man har lyckats para konstverk med platser som måste vara lika spännande för mig som för lokalbefolkningen att utforska. Allt känns proffsigt och för den som tar sig tid att möta installationerna finns goda chanser att bli imponerad av den samtida konstscenen. Konsten har verkligen en säregen förmåga att öppna upp fysiska platser och att agera katalysator för vidare diskussioner om hur vi lever och vill leva här på jorden. 

Jenny Danielsson