Installationsbild Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot. I förgrunden till vänster: Anastasia Ax, Trunk, 2004. Till höger: Okänd, kopia efter Cornelis Cornelisz van Harleem, 1562 –1638, Fortuna utdelar sina gåvor, 1600-tal, olja på duk. Foto: Hossein Sehatlou.
Konst / Utställning
På första parkett till undergången
Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot
Göteborgs konstmuseum
2025.02.22–2026.01.18
Göteborg: 500 år av dramatisk katastrofkonst har samlats på Göteborgs konstmuseum – från bibliska domedagsberättelser till dagsaktuell klimatkristematik. Anders Olofsson har hört djävulens stråkar spela bland konst som vittnar om slutet för världen som vi känner den.
”It’s the end of the world as we know it and I feel fine” sjunger Michael Stipe på REM:s hitlåt från 1987 Texten lär ha kommit till honom i en dröm, där visioner av världens undergång mixas med minnen från en bisarr födelsdagsfest för många år sedan. Men textens mörka tonläge krokar inte arm med musiken, som är drivande upptempo. Kanske är detta meningen: ska det gå åt helvete ska det göra det till musik.
Det är inte bara excentriska rockband som känt en dragning till undergången, den har varit ett ledmotiv i vår västerländska kultur alltsedan medeltiden. Konstutställningar som på ett eller annat sätt tar sig an tanken på undergången har inte saknats under de senaste decennierna, så när Göteborgs konstmuseum ägnar en nästan årslång utställning åt undergångstemat är det ingen överraskning. När allt kommer omkring, inte är det den ljusnande framtiden som man skänker en tanke på parkett inför nyhetsmediernas framvällande flodvåg av krig, svält, klimatkollaps och en vacklande politisk världsordning.
Utställningen ”Apokalyps – Från yttersta domen till klimathot” är en snygg och välkomponerad historia, inte minst beroende på att konstmuseet i sin samling har en stadig mängd undergångbilder och dessutom bra kopplingar till forskarmiljön, vilket märks i den tjocka utställningskatalogen.
”Liksom djävulen alltid tycks ha den bästa musiken verkar konstnärer som helhjärtat ägnar sig åt att avbilda undergången utan något ’bortom’ eller ’efter’ dra den största publiken.”
Anders Olofsson
En vandring genom utställningsrummen bjuder på en hisnande resa mellan våldsamt destruktiva naturfenomen, massakrerade människokroppar, förödda städer och skräckslagna individer hukande under hotet från en gudomlig bestraffning. Antingen det handlar om John Martins fantasimålningar av Pompejis förstörelse, Franz Radziwills måleriska konglomerat av ett Tyskland manglat av två världskrig eller varför inte Roj Fribergs otäckt suggestiva ark där han suddat fram visionen av en sönderfallande civilisation ur grafitens mörker så handlar det om ett stämningsläge där försoningen ställts in. Kontrasten kunde inte vara större mot äldre tiders religiöst impregnerade undergångsmotiv, som inte bara njutningsfullt frossade i Guds rättmätiga avstraffning av mänskligheten utan samtidigt sökte peka ut vägen till paradiset för de rättrogna.
Även om sentida ideologier som fascismen och kommunismen också slagit mynt av de urgamla parhästarna undergång–pånyttfödelse så ägnar inte utställningen särskilt utrymme åt vad som väntar bortom undergången. Men vem kan klandra curatorerna för det? Liksom djävulen alltid tycks ha den bästa musiken verkar konstnärer som helhjärtat ägnar sig åt att avbilda undergången utan något ”bortom” eller ”efter” dra den största publiken. Eller så landar man hos Cajsa von Zeipel, vars skulptur ”Formula X” visar en gravid cyborgkvinna på sin pimpade hoj, med barn och hundar på väg mot en oviss framtid. Slutet hägrar för den värld vi känner. Men, visst, vi mår fortfarande rätt bra.
Anders Olofsson
Till utställningen produceras en omfattande katalog med nyskrivna essäer av ett flertal forskare och författare som ger olika perspektiv på temat inom bland annat konst, litteratur, film och datorspel. Finns att köpa i Göteborgs konstmuseums fysiska butik och webbutik. Läs mer om katalogen här.
1. Installationsbild Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot. I förgrunden: Cajsa von Zeipel, Formula X, 2021. I bakgrunden: Ann Edholm, Nacht und nacht I, 2020, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.
2. Muhammad Ali, Silent Alienation VI, 2020, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.
3. Installationsbild Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot. Etage 2: Gudarnas vrede. I förgrunden: Skulptur av Jone Kvie, Oracle, 2004, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.
4. Ulf Rahmberg, Målning 21, 1970–1973, Moderna Museet. Foto: Hossein Sehatlou.
5. Roj Friberg, Commercial, 1977 och Mörkerbomb, 1977. Foto: Hossein Sehatlou.
6. John Martin, Herculaneums och Pompejis förstörelse, odaterad. Foto: Hossein Sehatlou.
7. Installationsbild Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot. Till höger: Lynn Chadwick, Odjur XI, 1961, Göteborgs Konstmuseum. Övre mitten: Åke Nilsson, Hundarnas år tar slut, 1970. Mitten, nedre: Folke Lind, Landskap, 1966, Göteborgs konstmuseum. Till höger: Kristina Abelli Elander, Big Lucy in the Sky #2, 2011. Foto: Hossein Sehatlou.
Visa alla artiklar inom Konst / Utställning