Om att komma hem och att finnas i sin egen historia, handlar Salad Hilowles dubbelutställning i Gävle, där han gräver både i personliga minnen och historiska lager.

Salad Hilowle har ställt ut runt om i både Sverige och världen, men aldrig i Gävle, staden han kom till som tvååring och växte upp i. Men i höst kommer han hem. Utställningen Homecoming visas på Gävle Konstcentrum och Länsmuseet Gävleborg parallellt – det blir något personligare än tidigare, och framför allt visar Hilowle nya sidor av sitt konstnärskap.

– På Konstcentrum kommer jag för första gången att visa teckningar och akvareller som jag gjorde innan jag kom in på Konsthögskolan – motiv från när jag var liten i Gävle. Ljud och ljus kommer också att spela stor roll.

Flera av Salad Hilowles verk kretsar kring frågor om svenskhet, somalisk svenskhet och hur väl somalier och andra med afrikanskt ursprung känner igen sig i bilden av Sverige. I filmer, skulpturer och installationer utforskar han också hur människor med afrikanskt ursprung skildras i svensk konsthistoria. Förra årets utställning Vanus labor på Konstakademien i Stockholm började med att Hilowle betraktade en målning med samma namn, av David Klöcker Ehrenstrahl, som hänger i Rettigsalen på Länsmuseet Gävleborg. Målningen är från slutet av 1600-talet och föreställer sex vita barn som tvättar ett svart barn. 2021 blev Hilowle själv mottagare av Rettigstipendiet, vilket knyter ihop trådarna med hemstaden ytterligare.

– På Länsmuseet fortsätter jag att lyfta fram svarta subjekt i svensk konsthistoria. Eftersom Ehrenstrahls originalmålning Vanus labor hänger där vill vi visa mitt eget videoverk med samma namn på plats, som ju är min tolkning av eller reaktion mot den. Här finns även tre gipsansikten, så kallade morianer, från Vanus labor, samt ett träreliefverk inspirerat av ett verk av skulptören Arvid Bryth.

Rummet är avdelat med en plywoodvägg och på så sätt uppdelat i två akter. Det är ett grepp som upprepas från tidigare utställningar och som både synliggör historien i sig och tolkningen av den.

– I tolkningen kan jag lyfta fram berättelsen mer och ta in fler svarta objekt, min egen kropp och andras, i berättelsen. Film kan skapa någon form av rytm, men här kan jag också prata både om den tid som jag befinner mig i och om historien.

På Gävle konstcentrum visas akvarellmålningarna och teckningarna från tiden innan konsthögskolan, däribland en Carl Larsson-tolkning. Här finns även ett enormt, uppförstorat nackstöd – en Barkin – som i mindre form är vanligt i den somaliska kulturen. På nackstödet reflekterar reliefer med ornament olika delar av Hilowle själv: den svenska, somaliska och den muslimska. Även ljussättningen spelar en stor roll på Gävle Konstcentrum, liksom ljudet.

– Jag har försökt bottna i vad platsen Gävle betyder för mig, vilken relation till och vilka minnesbilder jag har av staden. Jag ville tänka in mitt 16-, 17-åriga jag som gick på gymnasiet och började intresserade sig för film. Det tar sig uttryck i ett ljudverk som också heter Homecoming, som blir mitt soundtrack av Gävle. Det är en form av monolog där jag berättar om min hjälte Steve Urkel, och även om att vara lite mobbad och kufig.

Till produktionen av ljudverket har Hilowle bjudit in musikerna och vännerna Nisse Törnqvist, Hanna Brandén och Tobias Wiklund.

– Vi har funderat över vad är det man hör när man tänker på Gävle. Ån har fått ta stor plats, och Tobias har gjort en superfin trumpetolkning av Gävlemarschen. Ljudverket kan man sedan köpa med dig hem på vinyl.

Homecoming blir den första av Salad Hilowles utställningar där han inte känner ett avstånd till platsen, vilket bidrar med viss extra nervositet.

– Det har såklart kommit vänner och familj till utställningar tidigare, men nu kommer min gamla fotbollstränare, bildläraren, alla som växt upp i mitt område ... Gävle är en plats som har format mig, men det är också utanför den platsen som jag har format mig själv. Nu möts de båda, vilket är skrämmande men också skitkul.