BERLINBIENNALEN

Om man är nyfiken på konst som inte befinner sig inom ramen för konsthistoriska samlingar och medföljande krav på att visas i perfekta miljöer beger man sig med fördel till årets Berlin Biennale, som pågår till den 14 september. Konsten intar fyra platser runt om i staden, bland annat en sal på Hamburger Bahnhof där man hälsas välkommen av små kabinett av Gabriel Alarcón och banderollen ’We can all see the colonizer is naked’. Det självklara påståendet sätter tonen för årets biennal med titeln Passing the fugitive on.

I ett gammalt tingshus är allt slitet, men jag imponeras av finishen i de genomtänka installationer och ser konstverk som har något att säga och som vill något. Många konflikter och oegentligheter i vår samtid står i fokus. Även om man inte kan detaljerna kring en konflikt är det uppenbart att konsten som sätter människan lott på jorden i fokus aldrig uppstår i historiskt vakuum. Har man tex varit på Neue Nationalgalerie och sett Martha Roslers legendariska feministiska verk Semiotics of the Kitchen från 1975 är det svårt att inte se dialogen mellan den videon och sydafrikanska Helena Uambembes How to Make a Mud Cake.

Martha Rosler är född 1943 i USA och tar i sitt verk filmad i ett kök i alfabetisk ordning upp köksredskap, nämner dem vid namn och visar deras funktion. Hennes torra sätt lyckas förmedlar att ishackan nog skulle kunna hugga söder annat än fruset vatten. Helena Uambembe bakar sandkakor i bästa tv-kocks anda: skvätter vatten på smeten och utbrister ”It can get messy, but so is colonialism”. Hon slår också fast att: ”The more creative you are with trauma, the better”. I förhållande till Rosler är Helena Uambembe, född 1994 in Pofret i Sydafrika, lika torr, men också solig. Hon avslutar med att dekorera sandkakorna med blommor.