I Degas’ besættelse presenteras ett tiotal skulpturer i brons, men det är alltså målningen som står i fokus – eller snarare den avancerade tekniska undersökning som konstverket har genomgått. På en hylla som löper genom det första rummet presenteras reproduktioner med utförliga beskrivningar, exempelvis bilder på baksidan av målningen tagen ur sin spännram. Här har man hittat en stämpel på duken som visar att konstnären handlat hos en Jérome Ottoz som sålde konstnärsmaterial i Paris mellan 1859 och 1870. På så vis kan man slå fast att Degas började arbeta på målningen ett decennium tidigare än man tidigare trodde. Andra bilder visar analyser med infrarött ljus och genomlysningar som informerar om färgernas sammansättning, vilket har lett till en utökad förståelse av konstnärens palett. Man har också hittat en figur: en dansare porträtterad bakifrån med händerna bakom huvudet, vars pose återkommer både i konstnärens kanske allra mest kända bronsskulptur, Den lilla fjortonåriga dansösen som han arbetade med under 1880-talet, och i andra målningar redan 1875. Den övermålade figuren som hittats har alltså hjälpt till att datera Dansövningar i foajén.

Låter det mer som en forensisk presentation än en konstutställning? Det är det nog, men det är också utställningens absoluta förtjänst – här illustreras hur konsthistoria skrivs och vad de som kallas museiintendenter gör på jobbet. Det är både spännande och viktigt. Konsthistoria kan av många upplevas som svårtillgänglig, men i utställningen lyckas man stiligt redogöra för vad det handlar om, vilka frågor man försöker få svar på och hur forskningssamarbeten fungerar.

Christine Horwitz Tommerup arbetar som intendent för fransk och dansk konst på Glyptoteket och är initiativtagare till undersökningen. I en intervju berättar hon entusiastiskt om projektet som har genomförts i samarbete med Getty i Los Angeles – ett av världens ledande centra för konsthistorisk forskning. The Getty Center ligger i de västra delarna av Los Angeles på en höjd med vidunderlig utsikt; här finns enorma utställningslokaler och en imponerande trädgård. Det är gratis och verksamheten bottnar i Getty Trust, en amerikansk stiftelse initierad av oljemiljonären och konstsamlaren J. Paul Getty.

På Getty finns idag så avancerad teknik och kunnig personal att man fraktade dit en målning från Köpenhamn i syfte att lära sig mer om äldre franskt måleri. Det är förstås en imponerande redogörelse av hur man har tagit sig an målningen för att visa vad som ligger bakom det vi kan se med blotta ögat.

Personligen har jag svårt att hetsa upp mig över röntgenskannade bilder, men uppskattar desto mer att jag lärt mig nya saker om både Degas och ultramodern teknologi. Kanske kan jag tycka att det är en konstig titel på en utställning och undra om konstnärens besatthet inte har smittat av sig på intendenten. Men det är ett ytterst litet bekymmer.

Glyptoteket är en enastående plats för konst. Redan 1897 slog man upp dörrarna för publiken och lockade med sina samlingar som sträcker sig 6 000 år bakåt i tiden. Om man är på besök och får nog av antika skulpturer i marmor eller samtidens blick kan man ta en te bland växterna i kaféet eller botanisera i den välsorterade museibutiken. Det er dejligt, som man säger.

Jenny Danielsson