I Degas’ besættelse presenteras ett tiotal skulpturer i brons, men det är ändå målningen som verkligen står i fokus – eller snarare den avancerade tekniska undersökning som konstverket genomgått. I första rummet, på en hylla som löper genom rummet, presenteras reproduktioner med utförliga beskrivningar, exempelvis baksidan av målningen tagen ur sin spännram. Här har man hittat en stämpel på duken som visar att konstnären handlat hos en Jérome Ottoz som sålde konstnärsmaterial i Paris mellan 1859 och 1870. På så vis kan man slå fast att Degas började arbeta på målningen redan under 1870-talet, vilket är ett decennium tidigare än man tidigare trodde. Han arbetade därefter med målningen ända fram till sekelskiftet 1900. Andra bilder visar analyser med infrarött och genomlysningar som gett information om färgernas sammansättning och på så vis har man fått en utökad förståelse av konstnärens palett. Man har också hittat en figur till höger i bilden, en dansare porträtterad bakifrån med händerna bakom huvudet. Samma pose återkommer i konstnärens kanske allra mest kända bronsskulptur, Den lilla fjortonåriga dansösen som han arbetade med under 1880-talet och i andra målningar redan 1875. Den övermålade figuren som hittats i bilden har alltså hjälpt till att datera Dansövningar i foajén.

Låter det som en forensisk presentation mer än en konstutställning? Det är det nog, men det är också utställningens absoluta förtjänst: här illustreras hur konsthistoria skrivs och vad de som kallas museiintendenter gör på jobbet. Det är både spännande och viktigt. Konsthistoria kan nog upplevas som svårtillgängligt för många. I utställningen lyckas man stiligt redogöra för vad det handlar om, vilka frågor man försöker få svar på och hur forskningssamarbeten går till.

Christine Horwitz Tommerup arbetar som intendent för fransk och dansk konst på Glyptoteket och är initiativtagare till undersökningen. I utställningen intervjuas hon och berättar entusiastiskt om projektet som har utförts i samarbete med Getty i Los Angeles. Getty är ett av världens ledande centrum för konsthistorisk forskning. The Getty Center ligger i de västra delarna av Los Angeles på en höjd med vidunderlig utsikt. Här finns enorma utställningslokaler och en imponerande trädgård. Det är gratis och verksamheten bottnar i Getty Trust, en amerikansk stiftelse som har sin grund i oljemiljonären och konstsamlaren J. Paul Gettys förmögenhet och önskan att öppna ett museum för allmänheten.

På Getty finns alltså idag så avancerad teknik och specialkunnig personal att man transporterade en målning dit från Köpenhamn, i syfte att lära sig mer om äldre franskt måleri. Det är förstås en imponerande redogörelse av hur man tagit sig an målningen för att visa vad som ligger bakom det vi kan se med blotta ögat.

Personligen har jag rätt svårt att hetsa upp mig över röntgenskannade bilder, men älskar att jag lärt mig nya saker om både Degas och ultramodern teknologi. Kanske kan jag inte låta bli att tycka att det är en konstig titel på en utställning eller undra om konstnärens besatthet inte har smittat av sig på intendenten. Men det är ett ytterst litet bekymmer.

Glyptoteket är en enastående plats för konst. Redan 1897 slog man upp dörrarna för publiken och lockade med sina samlingar som sträcker sig 6 000 år bakåt i tiden. Om man är på besök och får nog av antika skulpturer i marmor eller samtidens blick, kan man ta en te bland växterna i kaféet eller botanisera i den välsorterade museibutiken. Det er dejligt, som man säger på danska.

Jenny Danielsson