Hennes närsynta fascination inför vad som försiggår i botanikens och zoologins periferi kan påminna om Roland Perssons konstnärskap, men där Persson excellerar i naturtroget filigransarbete med silikon plockar Ingela Ihrman ihop material där det råkar finnas tillgängligt, från återvinningsstationens containrar till Biltemas butikshyllor.

I fokus för hennes konstnärliga praktik finns en empati med de väsen i skapelsen som inte alltid befinner sig i centrum, eller som råkat hamna där av en händelse. Exotiska blommor som beter sig på ett oväntat sätt eller andra växter som ger associationer till människokroppen står på repertoaren. Forskarblicken har hon dock ersatt med drivkraften att göra upptäcktsresan i botanikens värld till en lek.

Historikern Johan Huizinga har i sin bok Homu ludens (Den lekande människan) beskrivit hur leken är grunden för i stort sett all kulturell och social utveckling. I leken kan vi vara fria, prövande och sårbara utan tanke på vinning eller status. I leken får vi också vara pinsamma, befriade från alla känslor av skam eller skuld. När Ingela Ihrman totar ihop sina växtkostymer av papper, färg, textil, trä och plast och sedan vandrar i väg som fikon, passionsblomma eller jättenäckros är det svårt att hålla sig för skratt, men med skrattet bubblande upp ur halsen tar vi också ett stycke längre på vägen mot en fördjupad empati.

Utställningens titel Nattens lekar är med andra ord inte vald av en slump. I de nattliga lekarna tar vi ännu ett kliv bort från dagsljuslogiken, in mot en del av vårt medvetande som för det mesta ligger i skugga. Den tufsiga fladdermusen i videoverket Augustimåne inväntar mörkret innan den klättrar ned från sitt kyrktorn och beger sig ut i skogen för att samla bär och frukter som kan kokas till saft. Och jätteuttern som i en performanceakt klämmer ut tre kladdiga ungar vilar i godan ro på konsthallens golv, insvept i drömmen om ett liv bortom tröskeln som skiljer människa från djur och växt.

Anders Olofsson