ART NOTES x
SÖDERTÄLJE KONSTHALL

Södertälje: I utställningen Drömmar och hopp på Södertälje Konsthall samlas tre konstnärskap med rötter i Ukraina och Azerbajdzjan. De är verksamma i Södertälje sedan några år tillbaka och deras arbeten rör sig mellan det djupt personliga och det existentiellt gemensamma. Här möts kropp, natur och samhälle i en undersökning av vad det innebär att leva tillsammans, idag.

Utställningen tar sin utgångspunkt i en enkel men svår fråga: Vad är demokrati i dag, och hur mår den?

– Grundtemat är demokrati och vilken roll har konsten i de frågor som demokratin väcker, säger konstnärliga ledaren Maja-Lena Molin.

I Elli Askers fotografiska praktik står kroppen i centrum, men inte som representation, utan som erfarenhet. Verken rör sig kring identitet, synlighet och tillhörighet, ofta med utgångspunkt i queera livsvillkor.

Asker beskriver hur hens arbete växte fram ur en egen erfarenhet av att inte kunna existera öppet:

– Jag kom till Sverige som HBTQ-flykting. Jag är från Azerbaidsjan; ett muslimsk land. Jag är fotograf och queer. Konsten blev ett sätt att förstå både min egen och andras identitet.

Genom porträtt av personer i hens närhet, många med olika bakgrunder och erfarenheter av migration, undersöker Asker hur identitet formas i skärningspunkten mellan kön, ursprung och sociala strukturer. Fotografiet – ett medium med en historia av att kategorisera och kontrollera kroppar – blir här istället ett verktyg för att skapa relation och ömsesidighet.

Det är inte en högljudd aktivism; snarare en lågmäld, ihärdig närvaro.

– Det är en tyst kamp. Att visa att vi finns. Att det finns olika kroppar, olika identiteter, olika röster, berättar Asker.

De två ukrainska konstnärerna, Alexandra Ravska och Alexander Ravskyi, kom till Sverige i samband med att kriget startade. Deras första projekt tog form som en direkt bearbetning av invasionen – ett försök att gestalta ett år präglat av oro, närhet och vardag i undantagstillstånd.

Efter en tid följde en paus, ett behov av att ompröva både innehåll och riktning.

– Vid första anblick framstår våra verk som livfulla och färgstarka, men de förmedlar samtidigt en känsla av vår samtids skörhet och instabilitet, förklarar Alexandra Ravska.

Istället för att direkt gestalta kriget arbetar de med dess efterklang: en känsla av osäkerhet, men också en vilja att hålla fast vid något annat. En central tanke i deras gemensamma praktik är sammanlänkning:

– Vi ser oss som gäster i världen. Människor, natur och djur – allt hänger samman, berättar konstnärerna.

Här förskjuts perspektivet från kontroll till ansvar och från dominans till omsorg. Världen framträder inte som något vi äger, utan som något vi tillfälligt befinner oss i tillsammans.

Genom utställningen löper en gemensam idé: att konsten inte bara speglar samhället, utan också är en plats där demokrati kan erfaras.

– Konsten i sig blir en demokratisk upplevelse, just för att vi kan drömma och föreställa oss andra världar, säger Maja-Lena Molin.

I detta ligger en annan förståelse av demokrati, inte bara som politiskt system utan som något som uppstår i mötet mellan människor, perspektiv och erfarenheter. Elli Asker återkommer till just detta:

– Kultur visar att det finns många röster och bakgrunder. Vi kan inte ta det för givet, vi måste fortsätta arbeta för det.


Karolina Modig