I Emma Adbåges nya bilderbok Påsen blir vardagens små saker till stora frågor om makt, känslor och fantasi. Med samma träffsäkra blick som i Gropen skildrar hon barnens värld där vuxnas beslut aldrig står oemotsagda. Art Notes Erika Sahlqvist har intervjuat en av Sveriges mest älskade bilderboksskapare.

Idén till berättelsen kom för över tio år sedan, när Emma överhörde ett samtal i en bastu. En mamma berättade för sitt barn att hon och pappan hade städat barnets rum. Barnets svar var strängt och kom blixtsnabbt: ”Vad slängde ni?”

– Det hade något kände jag. Det fanns något i den där lilla ordväxlingen, och efter många år var jag tvungen att prova, så jag skrev ut den text som sedan blev Påsen, berättar Emma. 

I boken pågår en maktkamp mellan barn och vuxna. Barnen vägrar bli överkörda och tar stora, bestämda kliv framåt:

– Jag använder mig av den bestämda tonen hos barnet i bastun, hon har en riktning och ett mål och det finns nånting både rörande och humoristiskt hejigt i det där. Det ville jag ha med i min text – att barnen i Påsen också skulle ha det där. ”Oss bossar man inte över, är ni dumma eller?” Stora bestämda kliv. Och föräldrar som skäms och liksom tvingas backa, från stund ett.