ART NOTES x
SÖRMLANDS KONSTHALL

Nyköping: När Sörmlandssalongen i år öppnar på Sörmlands museum samlas 45 konstnärer i en utställning som speglar ett konstliv i rörelse. Denna 60:e upplaga visar hur samtidens sörmländska konstnärskap rör sig mellan tradition, experiment och personliga berättelser. Art Notes var på plats när konstnärerna lämnade in sina verk.

Årets upplaga av Sörmlandssalongen breder ut sig som en öppen kartläggning av det sörmländska konstlivet. 133 ansökningar kom in och 81 verk har valts ut – verk som spänner över måleri, textil, fotografi och skulptur i uttryck som rör sig från det lågmälda till det mer direkt berättande.

– De deltagande konstnärerna är från under 20 år till över 80 år. Det är en otrolig bredd, den spretar både hit och dit och visar allt mellan himmel och jord, men det är just det som jag ser som salongens styrka. Det är också det som gör att man kan känna att man får en bild av vad Sörmländska konstnärer gör i dag, berättar Karolina Aastrup, curator på Sörmlands museum.

Den jurybedömda formen skapar både en koncentration och en mångfald, där olika generationer och praktiker möts i samma rum. För konstnären Sven Holmberg, som varit verksam i flera decennier, är berättelsen central.

– Mina motiv handlar alltid om någon sorts berättelse, där igenkänning är en viktig aspekt.

Holmbergs konstnärskap har rötter i teckningen och rör sig mellan det vardagliga och det existentiella, där ett motiv kan bära på något så enkelt som ett vardagligt val, eller något så stort som hopp. Det senare har han utgått från i målningen Blind, som är ett av två verk som har antagits till salongen:

– Här är pappa och en son, och pojken är alltså blind. Den skulle varit med i en utställning som jag hade i  Sankt Nikolaikyrkan i Örebro men fick inte plats. Jag var inbjuden att jobba med temat ”hopp”, och det kan ju handla om en sådan sak som att man som pappa hoppas att ens blinda son ska få ett bra liv.

Sven Holmberg har deltagit i Sörmlandssalongen så många gånger att han tappat räkningen. Som återkommande deltagare pekar han på något han tycker går igen från tidigare år: en förankring i platsen.

– Det kanske är landskapet med sina sjöar och berg. Man känner igen Sörmland i många verk, konstaterar han.

Flera av årets deltagande konstnärer rör sig fritt mellan tekniker och låter processen styra uttrycket. I Malin Westin Lavings stora, tuftade verk har motiv och referenser hämtats från populärkultur och urbana miljöer. I verket Scandal Beauties möts figurer inspirerade av stadens flöde, människor som sticker ut och bryter mot det förväntade.

– Min mamma lyssnade på Magnus Uggla när jag var liten, och en av hans låtar, Scandal Beauties, handlar om de här fulsnygga människorna i Stockholm som kan vara lika pajiga mitt på dagen som de är på natten, säger Westin Laving.

Textilen återkommer hos flera konstnärer, däribland Sara Nordgren, som arbetar med handfärgade tyger där minnen av platser översätts till färg och form.

– När jag reser samlar jag färger och mönster. Mina semesterbilder består mer av markstenar och konturer av kullar än människorna jag reser med, skrattar hon.

I verket Verona förvandlas stadens färgskala till ett rytmiskt, nästan musikaliskt bildspråk.

– Varje hus man gick förbi hade en ny färg – mjuka nyanser murade i särskilda mönster. Verket är gjort av tygremsor som upprepar sig i olika färgtoner. Jag har själv färgat alla tyger med olika växter, grönsaker och liknande, säger hon.

För Karolina Svensk tar sig berättelsen kroppslig form; hennes keramiska verk Livets linje följer en människas liv genom sju delar, från barndom till ålderdom.

– Jag arbetar mycket med kroppar och människor och är djupt fascinerad av uttryck och känslor. Jag arbetar i återvunnet stengods – att återanvända de resurser som redan finns är helt avgörande för mig, berättar Svensk.

Att årets upplaga markerar ett jubileum blir mindre en tillbakablick och mer en påminnelse om kontinuitet. Salongen har förändrats, men dess kärna är densamma: att samla och synliggöra.

– Det är viktigt – särskilt utanför de största städerna – att hålla igång ett levande konstliv. Konstföreningarna är en otroligt viktig del av ekosystemet, och vi är väldigt glada för samarbetet vi har med dem i den här salongen, berättar curator Aastrup.