Fenix Dora, som Nilson kallar initiativet, är inne på sin andra månad. Ramqvists text har bytts ut mot en av poeten Bruno K Öijer:

”världen är upp och ner
vattnet har kokat bort
i kastrullen på spisen
det luktar vidbränt
överallt”

– Det är bland det bästa jag har läst om världsläget, konstaterar Nilson.

Han har reflekterat över hur många det är som går förbi som faktiskt stannar upp och läser, och som verkar bli genuint glada över att det finns där. Det behövs sådana initiativ, säger han, där kulturen letar upp människorna i stället för att de ska leta upp kulturen.

Efter Öijer ska det sättas upp texter av bland andra den norska författaren Karl Ove Knausgård, poeten Elis Monteverde Burreau och författaren och journalisten Cilla Naumann.

– Jag har även precis frågat John Cooper Clarke. Han har inte svarat än men det vore ju fantastiskt om han ville. Klas Östergren kommer också att medverka framöver – han har redan skrivit en jättefin text. De tillfrågade får skriva så långt eller kort de vill, och jag tänker att svenska, engelska och kanske norska är okej eftersom de språken inte behöver någon översättning.

Nilson frågar om jag vet vem Hernan Diaz är, och jag berättar att jag blev helt fascinerad av hans roman Egendom som kom 2022. Den argentisk-amerikanska författaren Diaz vann Pulitzerpriset för romanen, så jag var inte ensam om min fascination.

– Han har också skrivit en text för fönstret. Visste du förresten att han och hans familj flydde från Argentina till Sverige på 1970-talet och bodde på Lidingö några år? Han pratar flytande svenska, helt utan brytning.

Nilson är van att ta sig an olika typer av konstnärliga arrangemang. Han är upphovsmannen bakom fotogalleriet GunGallery och berättar att han och några vänner installerade världens största fotoutställning i tunnelbanan 1998. Under/Exposed hette den, och visade 250 fotografer från hela världen.

– Den sågs av 5,8 miljoner människor, det är ganska otroligt. Den påminner om Fenix Dora på det sättet att den också var något som bara fanns där runt folket.

Det är Nilson själv som bestämmer typsnitt och färg, grunden är att det ska vara “stort fint och enkelt”.

– Jag vill inte att det ska bli någon “typografifest” – det ska vara formgivet och elegant, men kommer inte att vara spektakulärt på något sätt. Den gröna färgen är väldigt stilig mot interiören men vi får se om det alltid kommer att vara den.

Vi har flyttat oss till bänken utanför fönstret, Nilson vänder sig om och läser igen, en av hans vänner kommer förbi och tar en bild.

– Jag tänker att det kan bli en bok med bilder på fönstrets texter – en fotobok som är en textbok! Men det får bli om tre år eller så. Jag tror att det kan bli fint.

Karolina Modig