Liz Markus
This Might Go on Forever
Loyal Gallery 2022.08.18 – 2022.09.17

Det är inte varje dag man blir hypnotiserad av en Jesusliknande karaktär i solglasögon, halvt dold bakom flödande färgfält. Men på Stockholmsgalleriet Loyal händer det. 

Det ligger en byggnad nere vid vattnet i Texasstaden Galveston, där ett mystiskt fenomen äger rum. Om du tittar tillräckligt länge på en specifik vägg på byggnad nr 71, som är del av Texas universitets medicincampus, framträder ett ansikte i betongfasaden. Det har funnits där genom decennier, många har förnekat det, andra har försökt få bort det, men det har stannat kvar. Vissa säger att det är ansiktet på mannen som ägde marken där universitet byggdes, andra säger att det påminner om Kirk Douglas. 

Om detta ansikte skriver författaren Kevin Kwan i en essä som presenterar konstnären Liz Markus utställning på Loyal Gallery. Det är amerikanska Markus andra soloutställning på Loyal och jag kan erkänna att jag först var tveksam till de målningar som galleriet presenterar i utställningen This Might Go on Forever. Det var innan jag hade sett dem live och innan jag hade läst Kwans essä, och det är såklart dumt att dra några som helst slutsatser kring konst som ska ses i verkligheten innan man faktiskt har gjort det. 

Jag läser Kwans essä innan jag besöker galleriet, och de ansikten som framträder i Markus verk, som jag först avfärdar som något banala, blir med ens intressanta. Det ansikte som framträder i Markus målningar är inte likt Kirk Douglas – det är en Jesusliknande figur, en hippiekaraktär med pilotbrillor. Målningarna är större än jag förväntat mig, de sträcker ut sig från golv till tak i Loyals lokaler, och färgfälten och de subtila nyansövergångarna har en överraskande dragningskraft. Jag tänker på färgmästaren Marc Rothko, vilket är att ta i men också helt rimligt.

“[Målningarna] hypnotize like apparitions, they pulsate with their own kinetic energy, their expressions shift with the light, they draw you in like vortexes into a parallel universe, they take you back, they take you forward, they take you on a ride on your 1952 Harley down a long desert highway”, skriver Kevin Kwan i sin essä, och det är ingen dum beskrivning. Liz Markus målningar är laddade med energi, och ögat vill vila oväntat länge i färgövergångarna.

Karolina Modig