I en gammal krutkällare, som vittnar om öns tidigare användningsområde, återfinns Geraldine Javiers verk Vittnet. Konstverket, som är skapat av tygpelare, förde Theodor in i en slags naturens cirkel: ”Det var som att man gick in i en årstidssring, vissa var med sommar och andra med höstlöv. Jag tyckte mest om fjärilarna och ville springa in.”

Juan Zamoras verk Öns förkroppsligande är en utforskning av bioluminiscens, det vill säga den kemiska reaktion med vilken organismer producerar ljus. Verket har skapats med kvistar bestrukna av en blandning av proteinextrakt från växtplankton och ekologisk fosfor för att skapa ett förstärkt sken. ”Det var lysande fint. Det var en massa blå träd som hängde i tunneln med lampor under. Det var som prickar”, berättar Theodor. 

I Ernesto Netos stora skulptur Öfågel kunde man gå in i verket under en nätformation skapad av bambu och handvirkat bomullsgarn färgat med gurkmeja och svart te: ”Det såg ut som ett stort spindelnät. Det var gjort av garn, inte av riktigt spindelnät. Det var ju också pinnar i marken. En spindel kunde inte ha gjort det”, förklarar Theodor. En rationell observation mitt i det drömlika.

Framtidens ö av Nomeda & Gediminas Urbonas har skapats med blå dräneringsrör och ljud från insektsvärlden. ”De sjöng tillsammans. Jag tyckte om det. Jag såg att de hade högtalare i sig, de var inte magiska”, berättar Theodor. 

Theodors absoluta favoritverk var Olafur Eliassons Betraktelsemaskin: ”Det var coolt att det kom fram så många saker när jag kikade i kikaren. Man kunde se långt ut i havet och jag kunde vrida den så mycket jag ville.”

Erika Sahlqvist