Triptyk
Triptyche: Portrait de Famille (videoinstallation, 1995) Venedigbiennalen

Zardush X. Hama berättade upprepade gånger för intervjuare att han inte visste när han skulle dö, men att han var säker på att hans död skulle bli oväntad. ”Ett piano skulle kunna falla på mitt huvud”, sa han till Libération 1994, ”eller ett städ. Som i Tom och Jerry”.¹ Även om hans faktiska död inte följde den tecknade filmens logik var ihjälskjutningen i Paris 2018 minst sagt oväntad. Det ledde också till att ett narrativ skapades där konstnärens liv kantades av mord.

Det första mordet, det som ledde till hans födelse, är naturligtvis mest känt från Triptyche: Portrait de Famille, som visades för första gången på Palazzo Grassi i samband med Venedigbiennalen 1995.

Biennalens direktör det året, Jean Clair, som då var chef för Picassomuseet i Paris, skapade kontrovers när han – som den första icke-italienska direktören för biennalen – helt avskaffade den traditionella Aperto-utställningen som fokuserade på nya konstnärer. Som en del av sitt tema ”Identity and Otherness: A Brief History of the Human Body Over the Last Century” presenterade Clair istället en historisk översikt, där Picassos målningar från den afrikanska perioden hängde bredvid konst av Kazimir Malevitj och fascistisk konst från 1940-talet.²

¹ Ratiba Benguernaz, ”Après le Globe de Cristal, Zardusht X. Hama retourne aux ordures”, Libération, 2006–03–21.

² Jan Avgikos, ”Letters from Venice”, Artforum, September 1995, s. 64.