Jane Swavely
Works on Paper
Stance Gallery
2026.09.29–2026.10.07

Den New York-baserade konstnären Jane Swavely är aktuell med en soloutställning på Stance Gallery i Stockholm. Malin Ebbing träffade Swavely på galleriet och pratade om pastellverk, loftet på Manhattan, tiden som Brice Mardens studioassistent, My Little Ponies och kanintaxar som äter upp färg i ateljén.

Berätta om influenserna bakom de verk på papper som vi står framför.
– Jag hade sett en utställning på MoMA, en retrospektiv med Degas pasteller. Pappret hade alla möjliga fantastiska färger på vilka han byggde upp sina kompositioner med pastellkritor. Det inspirerade mig att göra samma sak. Det brukade finnas en legendarisk butik på Manhattan: New York Central Art Supply, vars pappersavdelning var helt fenomenal. De slog till och med in pappret åt en, som om det vore en juvelask. Pappret jag arbetar med kommer därifrån och finns i en mängd underbara färger. I det här verket är till exempel pappret grönt och sedan har jag använt torrpastell, precis som Degas gjorde. Det finns något väldigt flyktigt i materialen, vilket jag tycker om. De är väldigt ömtåliga. På ett sätt är det som att man målar med rena pigment.

Men de flesta associerar nog dig med ditt storskaliga abstrakta måleri, där iögonfallande, drömska nyanser av grönt, rosa och violett återkommer.
– Jag tycker om att arbeta med riktigt stora målningar. Jag gillar det stora formatet när det nästan känns som att man kliver in i målningen och blir helt uppslukad. Men de här verken på papper har jag länge bara gjort för min egen skull. Jag brukar gå in i ateljén efter middagen och arbeta med pastellerna. Det är ett sätt att koppla av. Och man kan ta stora risker, för om det inte fungerar kan man alltid bara slänga dem. När min New York-gallerist, Magenta Plains, först kontaktade mig för ett ateljébesök, tog jag inte ens fram några av teckningarna. Det föll mig inte in. Men när de fick se dem vid ett senare tillfälle blev de väldigt entusiastiska, så vi började ställa ut dem. Den första serien teckningar jag visade var gjord på chockrosa papper med riktigt mörka pasteller.

Jag såg att en av målningarna på din senaste utställning på kaufmann repetto i Milano hade titeln My Little Pony, vilket jag gissar har att göra med färgvalet?
– Ja, precis! Hela utställningen hette faktiskt My Little Pony. Jag hade börjat göra målningar som kändes väldigt grälla, där jag använde färger som rosa, blå och lila – färger som jag aldrig tidigare ens hade övervägt att använda. Jag stod framför en chocklila målning som heter Supernatural på en utställning som jag hade i Los Angeles, som fick mig att känna att jag verkligen ville göra en My Little Pony-målning. Sedan blev det hela titeln för utställningen. Jag har två andra anekdoter om hur titlar har tillkommit: Licked Painting heter så eftersom en av mina kanintaxar slickade bort lite av färgen när den gick förbi en målning som fortfarande inte hade torkat i ateljén. Som tur var blev han inte förgiftad! En annan målning heter Tracked. Jag hade varit ute på ett ärende och när jag kom tillbaka hade hundarna tagit sig in i ateljén. Jag målar oftast på golvet, och det var tassavtryck över hela målningen och hela mitt hem. Jag bor i en loftvåning på Bowery som är till hälften ateljé och till hälften bostad. Jag fick aldrig riktigt bort alla tassavtryck från målningen så jag lät dem vara kvar.