Art Notes Junior
Pengar och poesi på en bänk i solen med Jockum Nordström
Under Bokmässan i Göteborg mötte Karin Cellton konstnären och författaren Jockum Nordström för ett samtal i solen, en bit bort från mässans sorl. På en parkbänk bland surrande bin talade de om pengar, poesi och återkomsten av Sailor och Pekka – de efterlängtade figurerna som fått nytt liv efter många års paus.
Vi lämnade all trängsel inne på mässan och satte oss på en bänk i solen. I buskarna surrade några bin farligt nära men Jockum Nordström tycker om bin och alla insekter och alla andra djur som jag är rädd för. Så det gjorde ingenting. Vi satt tillsammans på bänken någon timme och pratade om pengar och poesi.
Jockum Nordström hade tackat ja till att låta sig intervjuas under förutsättning att vi pratade enbart om hans barnböcker, inte hans konst. Det skulle bli för mycket, för stort och för flummigt förklarade han. Det var också Sailor och Pekka som jag ville prata om. Jag ville veta varför de plötsligt gjort comeback. Varför nu och varför efter så lång tid?
Jockum hade länge känt sig klar med barnböcker, berättar han. De första tre hade han dessutom skrivit tillsammans med sina barn och de växte upp och tyckte inte att det var intressant längre. Bok fyra kändes lite motigt att göra och bok fem var viktig mest för symmetrins skull. Jockum tycker om siffran fem.
Att han till slut började göra barnböcker igen är tack vare ett missförstånd. Beatrice Alemagna hörde av sig och ville ha en tjusig konstbok till ett franskt museum. Han är ganska dålig på engelska och kan inte franska alls, säger han och skrattar. Det var tänkt för vuxna men han gjorde en barnbok. Då tyckte han att det var roligt att göra en barngrej igen.
Men Sailor och Pekka fick dröja ännu ett tag. Tolstoj-boken kom först och sedan Året runt och Vart ska du? som på något sätt sitter ihop för honom.
Men så en dag blev det plötsligt dags för Sailor och Pekka.
– Jag bara kände det, säger han.
”Hon är som vattnet när det slår in från havet.”
Jockum Nordström om Edith Södergran
I början var det ganska svårt att hitta tillbaka, att rita likadant som han gjort förut.
Men du lyckades, frågar jag.
– Ja, jag tycker det. Fast jag tycker ändå att det känns lite annorlunda. Jag tycker att de första är mer positiva. Där är Sailor och Pekka aktiva. De lagar en bil. De går och klipper sig.
Det här har han sett efteråt. Nu är de mycket mer iakttagande. De sitter och lyssnar när andra läser dikter. De berättar om något som har hänt, något som andra har gjort. Tidigare går de aktivt till apoteket. Här har de varit på apoteket, inflikar jag.
– Exakt, säger Jockum. Och det handlar ju såklart om mig själv, att jag var aktiv då. Och nu är jag mer en gubbe som sitter och tänker.
Sailor och Pekka och pengarna handlar om pengar och pengarnas motsats, poesi. Det finns inga pengar i poesi, konstaterar Jockum.
Både Edith Södergran och Jockums två vänner Bruno K Öijer och Johan Nordbecks dikter finns med i boken. Jag är nyfiken på hur Jockum valde poeter och det visar sig vara både slumpartat och självklart. Edith Södergran är med för att hon alltid varit med honom.
– Hon är som vattnet när det slår in från havet!
De båda herrarna är med för att de är hans vänner. Det var självklart. Men om vännerna varit kvinnor hade den tredje blivit en man. Det var viktigt med den balansen, säger han. Jockum har skrivit mycket poesi själv men nu ville han ha med andra röster. Ni ska skriva för barn, sa han till dem. Och det får gärna handla om pengar.
Jockum tänker mycket på mottagaren när han gör sina barnböcker. Han gör dem för det där intima mellanrummet som uppstår mellan den vuxna som läser och barnet som lyssnar. Så är de barnböcker han själv tycker om också. Vi pratar en stund om vad han läste för sina barn, han minns särskilt William Steig.
Det är oundvikligt att komma in på Astrid Lindgrens illustratörer, detta jubileumsår. Jockum har alltid föredragit Ingrid Vang Nymans bilder. De sticker liksom ut mest. De är klatschiga och färgstarka, inte alls som hans egna, tänker jag.
Tillsammans tittar vi på bilderna i Sailor och Pekka och pengarna. Han visar mig detaljer som jag hade missat, figurer från tidigare böcker som gör cameos och hur han arbetar med perspektiv. Vi är alltid på marken och ser upp mot husfasader och himlen, han pekar på bilderna.
Det märks hur mycket han tycker om sitt arbete, varje del av det. Han skär till och med bilderna själv så det blir exakt som han har tänkt, berättar han och ger mig exempel. Jag tittar noga på varje uppslag och jag njuter av mellanrummet som uppstår mellan oss. Innan vi skiljs åt skriver han en hälsning i min bok och ger mig en kram.
Karin Cellton
1. Jockum Nordström. Foto: Magnus Liam Karlsson.
2-3. Inlaga från Sailor och Pekka och pengarna av Jockum Nordström.
4. Omslag: Sailor och Pekka och pengarna av Jockum Nordström.
Visa alla artiklar på Art Notes Junior