Truls Melin föddes 1958 i Malmö, som son till formgivaren Signe Persson-Melin och grafikern och formgivaren John Melin, två centrala namn inom svensk efterkrigstida formgivning. Efter studier vid Målarskolan Forum i Malmö fortsatte han till Konstakademien i Köpenhamn, där han utbildade sig mellan 1979 och 1984. Det var en tid då den franska filosofin hade ett starkt inflytande på den danska konstutbildningen. Tänkare som Jean-François Lyotard, Michel Serres och Jean Baudrillard hörde till dem som undervisade på akademien. Melin var enligt Nittve ingen utpräglad teoretiker, men det intellektuella klimatet gav honom frihet att göra oväntade kopplingar.

– Det blev en sorts "food for brain" som gav frihet och möjliggjorde kopplingar som han annars kanske inte hade gjort.

Till detta kom ett livslångt intresse för modeller, flygplan, båtar och andra konstruktioner. Nittve beskriver hur Melin behöll något av barndomens förutsättningslösa lust att bygga och sätta samman saker.

– Han hade också med sig ett stort självförtroende hemifrån som handlade om att lita på de idéer han hade. ”Du är en Melin, det kommer att bli bra” var något som satte sig under uppväxten.

Resultatet blev ett konstnärskap som rörde sig fritt mellan olika formspråk och referenser. Föremål och konstruktioner tycktes mutera till något annat utan att helt förlora sin igenkännbarhet.

– Barnslighet, självförtroende och fransk filosofi – jag tror att det är den blandningen som, tillsammans med en underfundig humor, drev fram friheten att skapa de här konstiga hybridskulpturerna. För samtidigt som de är jättekonstiga är de också så självklara.

Efter utställningarna på Rooseum och Venedigbiennalen fick Melin internationellt erkännande. Hans arbeten uppmärksammades av inflytelserika kuratorer, däribland Kasper König, och han tilldelades det prestigefyllda DAAD-stipendiet i Berlin samma år som bland andra Damien Hirst och Stan Douglas.

Under vistelsen i Berlin drabbades dock Melin av en svår psykos, vilket blev början på en långvarig psykisk sjukdom som kom att påverka både hans liv och förmåga att arbeta.

– Vi var nästan överraskade över att han kom tillbaka och så småningom kunde han börja skapa konst igen, säger Nittve.

År 2000, fem år senare än planerat, genomfördes utställningen Mudderverk på Kaiser-Wilhelm-Museum i Krefeld. Det blev ett viktigt steg tillbaka till konstlivet. Under de följande åren fortsatte Melin att arbeta från sin ateljé i Köpenhamn och 2015–2016 visades hans verk i en större utställning på Lunds konsthall.

Nittve beskriver en konstnär för vilken skapandet var en nödvändighet, men där sjukdomen gjorde arbetet alltmer komplicerat. Melin berättade för Nittve om den svåra balansgången mellan medicinering och kreativitet, samt hur behandlingen kunde upplevas dämpa den konstnärliga förmågan.

På Arnstedt visas nu tre skulpturer ur Mudderverk, en serie som alltså har sin bakgrund i en av de mest omvälvande perioderna i Melins liv.

– Det är verkligen roligt att Mudderverk nu åter får möta en publik, och att hans son dessutom är delaktig i arbetet med utställningen. Kanske och förhoppningsvis kan det bli början på ett mer långsiktigt arbete med att lyfta fram en av den svenska efterkrigstidens mest egensinniga skulptörer.

Karolina Modig