Konst / Inspiration
Mellan konst och film – Sigrid Hadenius-Ebner om kortfilmens storhet
När Uppsala Kortfilmfestival slår upp portarna för 44:e gången den 20 oktober gör den det med en ny festivalchef vid rodret – Sigrid Hadenius-Ebner. Efter 14 år på festivalen i andra roller har hon nu tagit över ledningen för festivalen som hon en gång började på som volontär.
– Jag flyttade till Uppsala för att plugga konstvetenskap och hamnade som volontär på festivalen. Jag blev helt förälskad i kortfilmen – jag hade ingen aning om att formatet kunde vara så uttrycksfullt. Min första starka upplevelse var en film där en kvinna skriker mot ett vattenfall [How to Civilize a Waterfall av Hanna Ljung], och jag minns hur drabbande det var. Att något så kort kunde innehålla så mycket humor och slagkraft gjorde att jag ville fortsätta utforska formen, säger hon.
Det där första mötet blev avgörande. För Sigrid, som rört sig mellan konst- och filmvärlden i hela sitt yrkesliv, är kortfilmen just det fält där gränserna suddas ut.
– Kortfilmen hamnar ofta lite i kläm. Den anses ibland för konstnärlig för filmvärlden, och ibland för filmisk för konstvärlden. Jag tycker att det är just där – i gråzonen – som den är som mest spännande. Där uppstår något nytt.
Årets festival, som visar 318 filmer från 63 länder, tar fasta på det gränsöverskridande i flera program. Bland annat i Dance not dance, ett urval filmer där berättelsen uttrycks genom rörelse, rytm och kropp snarare än dialog. Här finns guldkorn som Swinguerra av Bárbara Wagner och Benjamin de Burca, som hade premiär på Venedigbiennalen.
– Dansfilm är en genre som ligger nära videokonsten, och vi ville leka med det. Vi har samlat filmer som både skildrar dans och samhället, berättar Sigrid.
Ett annat programpaket, Slovensk avantgarde, återupptäcker experimentella filmer från 1960- och 70-talet i samarbete med Slovenska cinematekets restaureringsprojekt.
– De här filmerna sågs länge som amatörmässiga, men betraktas nu som en viktig del av europeisk filmhistoria. Jag tycker om hur de rör sig fritt mellan dokument, poesi och experiment. Det är också en del av kortfilmens DNA – att inte behöva följa givna regler.
”Kortfilmspaket är lite som en lösgodispåse.”
Sigrid Hadenius-Ebner
Som ny festivalchef vill Sigrid också fördjupa mötet mellan publik och bransch.
– Jag kommer från branschsidan och vill öppna upp för att låta masterclasser med filmskapare bli mer publika, och skapa fler samtal som överbryggar de världarna. Kortfilmen är prestigelös, och det finns en genuin värme i det communityt.
Men hon brinner också för något mer handfast: att filmen ska vara tillgänglig för alla.
– Bio har blivit en lyxkonsumtion, och det är synd. Jag vill att bio ska vara mer tillgänglig igen– något man gör tillsammans, oavsett ålder eller plånbok.
Festivalen erbjuder därför gratis skolvisningar hela veckan, särskilda familjeprogram på helgerna och rabatterade priser för studenter och pensionärer.
– Det är viktigt att barn får uppleva film i en salong tillsammans med andra barn. Den kollektiva upplevelsen är betydelsefull.
För Sigrid Hadenius-Ebner är kortfilmen en konstform som rymmer både det experimentella och det vardagliga – en plats där publiken får upptäcka något oväntat.
– Kortfilm visas ofta i paket på fem-åtta filmer, så kortfilmspaket är lite som en lösgodispåse, säger hon och ler. Det finns något för alla – från det linjära berättandet till det helt vilda. Och just i den blandningen ligger magin.
Erika Sahlqvist
Den 44:e Uppsala Kortfilmfestival äger rum 20–26 oktober 2025 på Fyrisbiografen, Slottsbiografen och Reginateatern i Uppsala.
1. Sigrid Hadenius-Ebner.
2. Swinguerra av Bárbara Wagner & Benjamin de Burca. Courtesy: Uppsala Kortfilmfestival.
3. O ljubavnim veštinama ili film sa 14441 kvadratom (On love skills or film with 14441 frames) av Karpo Godina. Courtesy: Uppsala Kortfilmfestival.
4. Bobel's Kitchen av Fiona Rolland. Courtesy: Uppsala Kortfilmfestival.
Visa alla artiklar på Art Notes