Centralt i rummet hänger en svävande grupp av svarta skulpturala objekt, som jag läser mig till är nackstöd som används vid obduktioner. Det är med ett mäktigt och oroande eftertryck som verket har installerats här, och vetskapen om objektens historia bara förstärker detta. Först går mina tankar till planritningen av en medeltida kyrka sedd från ovan, men det blir snabbt tydligt att konstnären har haft slavskeppets form i åtanke.

Ett viktigt tema är hur mineralextraktion och extraktiv kapitalism är kopplade till ojämlika mellanmänskliga relationer, makt, våld och kunskap. Dike har kallat sina installationer och topografiska landskap för ”mine/mindscape” som ett led i att föra upp diskussionen om jordens resurser och de föreställningsvärldar människan producerar i relation till dem.

Längst in i utställningsrummet visas det omfattande skulpturala arkivprojektet Deciphering Value II – Economic Anomalies and Unequal Dependencies in Global Community Trade. I form av en cylindrisk vitrin har Dike samlat material till ett arkiv som är hämtat från både Sverige och resten av världen. I form av fotocollage och ”funna” objekt får vi en inblick i de geopolitiska och marknadsekonomiska mekanismer som styr till exempel utvinning, och som i sin tur, skriver Dike, har legat till grund för ”framväxten av den imperialistiska moderniteten, den industriella utvecklingen och den institutionella auktoriteten”.

Utställningen fungerar både som ett spår- och ett sårarbete. Ndidi Dike har en distinkt förmåga att sprida ut kodat material i sina installationer, vilket skapar en både obekväm och högst fysiskt kännbar närvaro hos mig som besökare, mycket beroende på presentationsformens ömtåliga karaktär. Rare Earth Rare Justice har en suggererande kraft och ett uppfordrande tilltal och lyfter akuta frågor om våra nuvarande och kommande tillstånd.

Martin Grennberger