Nathalie Djurberg & Hans Berg
A Pancake Moon
Tanya Bonakdar Gallery, Los Angeles 
2022.11.05–2023.01.21 

När Nathalie Djurberg och Hans Berg intar Los Angeles är det med hela det sedvanliga registret av begär, fasor, ångest och extaser – men den här gången även med en nick mot moderskapet.

Vi befinner oss i centrala Los Angeles, under öppningen av den svenska konstnärsduon Nathalie Djurberg & Hans Bergs soloutställning i Los Angeles. Titeln är A Pancake Moon och jag tolkar det som att utställningen är full av referenser till den välkända barnbokskaraktären Humpty Dumpty, som kommer ur en av den engelskspråkiga världens mest kända godnattsånger:

Humpty Dumpty sat on a wall,
Humpty Dumpty had a great fall;
All the king's horses and all the king's men
Couldn't put Humpty together again.

I berättelsen finns en gåta: han går inte att laga, för han är inte en människa – han är ett ägg. 

Här rullar en lerfilm i karaktäristisk Nathalie Djurberg-stil: en grotesk varg attackerar en äggliknande människa, oskyldigt utropandes: ”Jag är månen!”

Figuren sväller, blir till månen, sjunker ihop, som en symbol för livets gång, och kanske även: för moderskapets faser. Hen tycks också utstråla naivitet, sårbarhet, känslighet. Men äggmänniskan är fast i den läskiga skogen, med den stora stygga vargen som vet vad den vill, vilket bara är en enda sak: att få luften i den att pysa ur och att sluka den levande. 

En gris dyker upp. Utflippat förföriskt visar hon upp sina feta skinkor. Snart hamnar hon fastbunden över en öppen eld för att grillas och slukas av den stora stygga vargen. Känslor, skönhet, sexualitet – allt som ska slukas av den grymma världen finns där symboliserat under vargens päls. 

Skulpturer som talar direkt med filmen är utspridda i utställningsrummet bredvid. Det mänskliga ägget ligger krossat, halvt urpyst mot det hårda golvet. Hans Bergs ljudkonst ekar ömsom vackert, ömsom dystopiskt över det, ett av totalt fyra rum för utställningen som pågår till den 21 januari 2023.

Verken, ofta med sköra delar som äggmänniskans stackars tunna armar eller de naivt formade bukettskulpturerna av bland annat tunn metall och glasfiber, har transporterats i sista minuten från Djurbergs ateljé i Alingsås till Los Angeles flygplats, i enorma lådor fulla av skumbitar för att skydda skulpturskapelsernas stjälkar och lemmar. 

Introduktionen av den omtalade svenska konstnärsduon i Los Angeles – som har utvecklats till ett allt mer uppenbart internationellt konstcentrum – sker på högt ansedda Tanya Bonakdar Gallery i Los Angeles konstdistrikt, nära en rad andra hippa gallerier. Publiken, inklusive välrenommerade samlare, strömmar till under vernissagen. Men är det för ”artsy”,  för groteskt, för europeiskt, för Los Angeles-publiken? Det återstår att se. Efter duons rekordpris på Bukowskis häromåret – 17 miljoner kronor för en liten skulptur – är det oklart för den ekonomiskt oinsatta (mig) vad som egentligen är värt vad. Utropspriset för den lilla skulpturen var då satt till 300 000–400 000 kronor, men slutsumman blev, inklusive avgifter, alltså nära 20 miljoner – 40 gånger högre än utropspriset. Det är inte nödvändigtvis något som är bra för konstnärer som fortfarande i allra högsta grad verkar på förstahandsmarknaden, alltså visar och säljer sin konst på gallerier, som Power Ekroth förklarar i en artikel i Kunstkritikk.

Vad är rimligt? Är det rimligt? Jag vet inte. Men en sak råder det inga tvivel om: duons nya utställning är hypnotisk och tankeväckande, det är groteskt, och det är vackert. 

Ida Therén


Ida Theren är författare till den kritikerrosade romanen Att omfamna ett vattenfall samt kulturkritiker. Tillsammans med musikern Pontus de Wolfe driver hon podcasten Kulturbarnen om aktuella frågor kring kultur och nöje, och om livet som kulturarbetare.