Maryama Farah, 8 år

Jag kände hur det var tomt inom mig.
Lika tomt var mina andetag. Jag var vilse i mig själv.
Vem var jag och vart kommer jag ifrån. Det är frågan. 

Imran Mahamed, 11 år

På gräset i ljudet
Publiken vibrerar, hela arenan är på tår,
bollen ligger still men alla vet vad som står.
Domarn blåser igång. Nu finns inget att förlora. 
Det är 90 långa minuter där legenden föds i spåren.

Amer Hossain, 15 år

Stjärna, stjärna, där du ser ner på vår misär,
alla hundar dras över samma kam som en veterinär.
Uppväxt i orten där semtex kastas i porten,
hur kunde det bli så här?

Det är sjukt — det de gör, det som sker, det vi ser,
bara för Moncler.
Lyssna, mon frère, det är inte värt ännu mer,
ortens bästa penna — ja, den pennan blöder.

I väst och söder finns sällan gemensamma bröder,
vi bör ändra normen, spelar ingen roll om vad det är för håll men,
från Akalla till Skärholmen — vem som helst är välkommen.
Bättre börja enas än skiljas.

Många har gått bort,
många överlever med ett skott,
himlen lyser sällan blått,
kanske därför i källaren det skördas gott.

Barn misstänks för grova brott,
är det här arvet som vi fått?
Eller ärret som aldrig kommer gå bort?

De säger att de vet, men någonsin ej vittnat nåt,
sluta ta beslut för det som sägs vara moraliskt rätt.
Blod, tårar, svett,
slutar inte tills magen blivit mätt,
så ställ dig frågan —
är plågan moraliskt rätt?

Är det moraliskt rätt, det som vi fått sett?
Blod, tårar som spårar över svett,
slutar inte tills magen blivit mätt.

I min omkrets mäts ingen area — bara storlek,
livet har aldrig varit lätt,
sju kvadrat, vita vägarna utbrett,
försmäktar snart, vi är tunnare än ett skelett.

Aldrig har jag lärt mig vett,
men ändå så mycket som jag sett,
här när det blir hett,
svär att det är så tätt,
varenda millimeter är utmätt.

Här ute skipas rättvisan när visslan pipas,
och skott kommer från en tisas.
De säger nej till abort i en sort,
men stödjer det som sker i Gaza
där husrader håller på att rasa.

De behöver en Gustav Vasa,
för de pratar om dörrar
men allt de öppnar är munnen,
fiskar laxen från brunnen,
behöver inte kolla axeln för hummern.

Är det moraliskt rätt, det som vi fått sett?
Politikerna tänker: ”Äh, bortsett”,
centrum fyllt av klottret,
där ligger offret som dog av skottet.

Synd att blotta ögat inte ser,
mammorna som ber
när deras barn hamnar på SVT.
”Äh, skit i sånt”, fördomar som blommar,
bland släckta ljus, upptända höghus — déjà vu.

Den här texten ser svartvitt som Juventus,
för ortens bästa penna
skriver rött när den blöder henna.

Vem vill du lära känna?
Var försiktig —
alla här kan bränna