– Det är en magisk samling, konstaterar Helen Karlsson när vi slår oss ner i det belamrade kontoret. 

Idén att lyfta fram Carl Fredrik Hill i dialog med samlingen växte fram i samtal mellan Helen Karlsson och hennes kollega Johanna Byström Sims. Inspirationen kom bland annat från kollegor på Nationalmuseum, som uppmuntrade museet att undersöka möjligheten att låna Hills teckningar till en utställning. Samtidigt hade museet nyligen förvärvat en målning av Hill, vilket gav ytterligare näring åt tanken. Även om lånen aldrig blev av levde idén vidare och utvecklades till utställningens nuvarande form.

I arbetet med teckningskonsten kom de också att tänka på Leif Elggrens Fysiologiska frekvenser – en serie teckningar som de upplever delar samma nerv och expressiva kraft som Hills verk.

– Vi tog kontakt med Leif och frågade om han var intresserad, och det var han. När vi förklarade att vi ville sätta ihop honom med Hill blev han ännu gladare och förklarade att han var väldigt förtjust i Hills teckningar. 

På besök i Elggrens ateljé visade det sig också att Elggren hade blivit så inspirerad av förfrågan att han skapat ytterligare några nya teckningar i en serie som han gett namnet Kronätarna.

– Han hade använt ett gammalt papper som han sparat från sin tid på konsthögskolan. Serien handlar om några glupska figurer som äter myntakronor. En del av dem är oerhört komiska, och i sitt eget speciella uttryck visar de verkligen prov på Elggrens teckningskonst. Det är så otroligt intressant att titta på vad de här påhittade figurerna har för sig, men också på linjeföringen; hur han har tecknat. Elggren ser tecknandet som ett slags gymnastik och tecknar lite varje morgon som ett sätt att komma igång med både tanken och skapandet. 

Många associerar konst i Sala med Ivan Aguélis arv och historia, men den är också mer än så. På kommunen arbetar Elvira Matz, marknadsstrateg, som bland annat utvecklar och marknadsför platsen Sala. Som en av representanterna i stadens konstgrupp är hon även med och beslutar om den offentliga konsten, och hon berättar när vi ses om de två nya verk som invigdes i början av året i samband med ljusfestivalen Nattljus och vinterskimmer.

– De senaste åren har vi byggt två skolor i kommunen, och eftersom vi tillämpar enprocentsregeln har vi haft mer pengar än vanligt avsatta till konstgestaltningar. I år blev det två ljusverk av konstnärerna Jonas Johansson och Olle Bjerkås. 

Jonas Johanssons verk Semafyr är placerat vid Ekeby dammar mitt i stan och utgörs av semaforer – ljussignaler – som har placerats på bryggorna samt en fyr på en liten ö ute i vattnet. När besökare trycker på knappar sänds signaler över vattnet som får fyren att lysa upp och spegla tillbaka ljuset. Inspirationen kommer från historiska semaforer och fyrlinser, där kommunikation har skett genom blinkande ljus och återkoppling. 

– Jag är noga med att den konst vi beställer ska fungera tillsammans med platsen och det här verket skapar även ett samspel mellan människa och plats.

Olle Bjerkås verk Bertil har formen av en stor lampa på fot, som bjuder in betraktarna att slå sig ner under den stora lampskärmen.

– Vi gjorde en illustration för att på ett visuellt och lekfullt sätt kunna visa platsen Sala där en tecknad variant av den här lampan fanns med. Beslutet att förverkliga den i storformat har lett till främst positiva, men även en del tveksamma, reaktioner. Folk funderar på om det verkligen är konst och vad det i så fall symboliserar. Jag tänker att det kan symbolisera det du själv vill – trygghet, hemtrevlighet eller något annat. Det lyser upp i mörkret och erbjuder en plats att slå sig ner och låta tankarna röra sig fritt. Det kan vara en plats för nattprat, dagdrömmar och allt däremellan.

Ljusfestivalen Nattljus och vinterskimmer återkommer vartannat år och etablerades i samband med stadens 400-årsjubileum. Salaborna fick själva lämna in förslag på namn till festivalen, och orden ”nattljus” och ”vinterskimmer” skickades in separat av två personer som efter att juryn gjort sitt val visade sig vara pappa och dotter från samma familj. 

– Jag kommer att förespråka att vi inviger en konstgestaltning på temat ljus även för nästa festival, som äger rum i början av 2028. Det har varit så uppskattat av både Salabor och besökare att det känns som en fin satsning att bygga vidare på, säger Elvira Matz.

Karolina Modig