Rencontres d’Arles
Visible or Unvisible, A Summer Revealed
Arles, 2022.07.08 – 2022.09.25

Arles hettar mindre än vanligt i början av juli 2022, ändå har ett kvällsseminarium ställts in ”due to climate issues”. Här har kvällstemperaturen i flera år legat på 38 grader långt efter att solen har försvunnit så här års, det är inte fallet nu. Kanske handlar det om något annat, eller så har man tagit lärdom från tidigare år. Svalt är det trots allt inte. På en skuggad uteservering vid en av de större utställningsplatserna sätter en mamma på en vattenkran och lyfter in sin rödblommiga treåriga dotter under den så att hela huvudet får svalka av vattenströmmen. När solen står som högst bränner hettan plågsamt på exponerade kroppsdelar. 

Rencontres d’Arles är fotofestivalen som varje sommar sedan 1970 har intagit den lilla, ovanligt vackra franska medeltidsstaden Arles nordväst om Nice – i övrigt känd som platsen där Vincent van Gogh skar av sig delar av sitt vänstra öra 1888. Från början av juli till slutet av september visas foto i alla dess former mer eller mindre överallt i Arles. Husens stenväggar tapetseras med fotoaffischer och gör hela stan till ett dallrande utomhusgalleri. 

Här finns så många utställningar att Art Notes dryga tvådagarsbesök bara räckte till en bråkdel. Öppningsveckan är nämligen också dagar – eller snarare kvällar – av ständig fest, med orkestrar i gathörn som startar nattlånga danseuforier, och lördagens stora öppningsfest med det blygsamma namnet ”La nuit de l’anée”: Årets natt. Men det blev trots allt en matig bråkdel.

I utställningssalen La Mécanique Générale, bredvid det hyfsat välkända Luma-komplexet (och under Lumas förvaltande) visas varje år några av de större utställningarna. I år får utställningen A Feminist Avant-Garde, som visar 200 fotografiska verk från 1970-talets av 71 kvinnliga konstnärer, breda ut sig här. Namn som Judy Chicago, Francesca Woodman och Cindy Sherman finns här, själv fastnar jag för Ana Mendieta, Birgit Jürgensen och nämnda Woodman. Det är lite spretigt och svårnavigerat, och vi lägger mer tid på intilliggande How fast shall we sing av norsk-nigerianska Frida Orupabos otroliga gestaltande av brutaliteten i hur svarta kroppar, främst kvinnliga, har framställts genom historien. Här finns även Bettina Grossmans fina Bettina. A Poem of Perpetual Renewal. 

På Palais de L’Archevèche visas To Heal A World, som uppmärksammar Röda Korsets 160-årsjubileum. Utställningen rymmer över 600 bilder, från 1850 och fram till idag, där de flesta tagits för att informera mänskligheten om akuta humanitära kriser, andra för internt arbete. Här finns många berörande bilder och serier, bland annat Talashi, av franske fotografen Alexis Cordesse. Talashi är arabiska och betyder fragmentering, erosion eller försvinnande. Mellan 2018 och 2020 spenderade Cordesse tid i Frankrike, Tyskland och Turkiet, där han samlade privata fotografier, tagna mellan 1990 och 2019, av och med människor som flytt det krigshärjade Syrien. Under mötena skrev Cordesse ner berättelserna om motiven och dem som anförtrodde bilderna till honom. I Arles är de monterade i ett bildcollage, som med bakgrundsinformationen och berättelserna bredvid är oerhört gripande. ”Det kunde ha varit foton från vilket familjealbum som helst” säger Cordesse. ”Skillnaden är vem som står bakom kameran, och vad som försiggår utanför bildens ramar.”

I regi av Luma pågår två andra utställningar i Arles fram till den 31 oktober, som absolut inte får missas. Det är den amerikanske konstnären Arthur Jafas Live Evil, där Jafa som tidigare visar bland annat på USA:s historia av våld mot och förtryck av svarta. 

Ett måste är även filmaren, fotografen och poeten Sky Hopinkas The sun comes in whenever it wants. Sky Hopinka tillhör det amerikanska urfolket Luiseños Pechanga Band och han utforskar i text och bild tillhörighetsaspekter som språk och kultur i relation till hem och land. I Lumas hall Les Forges visar han fotografier, film och poetiska texter som ger starkt intryck. 

Ta dig dit: 
Flyg från Stockholm till Nice kostar från xx kronor. 
Tåg från Stockholm till Nice kostar från xx kronor
Tåg från Nice till Arles kostar från xx kronor. 

Bo: 
Det finns gott om Airbnb-lägenheter att boka i Arles under fotofestivalen, men vill du ha pool (vilket rekommenderas i hettan) får du vara beredd på att antingen bo lite utanför stads- och festivalkärnan, eller att boka i mycket god tid.  

En natt på hotellet xxx i centrala Arles kostar från xx kronor.
En natt på xxx i centrala Arles kostar från xx kronor. 

Ät:
Glass och gelato. Överallt och så ofta du kan. Eller nykokta musslor av tanten på xx-torget, som står på kvällarna och rör i sin gigantiska panna med plats för hundratals gapande blåmusslor.