Det finns en konkret bakgrund till Smedbys måleri i och med att han arbetat i Stockholms tunnelbana. Men inte den del av tunnelbanesystemet där resenärerna rör sig utan i systemets undervegetation, de dunkla tunnlarna där tågen rusar fram mellan pärlbandet av hållplatser. Just denna miljö lockar till sig så kallade urban explorers på jakt efter kickar i mötet med det brutala okända ett stenkast under det välstrukturerade stadslandskapet. I Roger Smedbys tolkning är underjorden emellertid platsen där vi kommer i kontakt med drömmar, mytologiska väsen och artefakter hämtade från en obskyr kult.

Afrang Nordlöf Malekian rör sig också med föreställningar som hämtats från den översinnliga världen. Men här handlar det inte om fiktion, utan om en andlig tradition med djupa rötter i äldre persisk religion. Konstnären har under lång tid undersökt hur skönhetsideal i Mellanöstern förändrats under inflytande av kolonialismen. Qajar- dynastin, som härskade i Iran i slutet av 1700-talet, antog lejonet och solen som symbol för sin makt. Men solen fick androgyna drag, där maskulina egenskaper som en kolsvart mustasch kombinerades med de kvinnliga attributen röda läppar och rosiga kinder. Skönhetsidealet hängde kvar ända in i modern tid, bland annat i sättet som fotografer kolorerade sina porträttbilder. Detta icke-binära utseende är i förlängningen hotfullt, eftersom det utmanar både västerländska sekulära normer och den religiösa fundamentalismen.

Konflikten låter Afrang Nordström Malekian få sitt utlopp i ett antal performativa verk, som videodokumenterats i utställningen. Här släpper iranier loss till pumpande musik, iförda crossover-kostymer som ställer traditionella genusbegrepp på huvudet. Avståndet mellan de allvarliga, kolorerade porträtten och den vilda dansutlevelsen kan tyckas lång men den beskriver en tidlös längtan efter att få välja sin egen väg, fri från majoritetskulturens fördomar. Den längtan vibrerar genom hela Afrang Nordlöf Malekians konstnärskap.

Anders Olofsson