Park Jaehun, Overheated Windmill, 2020

Konst / Utflykt

Art Notes besöker: Unseen

En helg i slutet av september varje år slår fotokonstmässan Unseen upp dörrarna till en högkvalitativ och befriande opretentiös fotofest i Amsterdam.

Konstmässor är speciella. Om galleriets vita rum kan kännas sterila är mässornas uppslagna gipsväggar just det upphöjt i hundra. På stora mässor som Art Basel hängs verk av världens högst värderade konstnärer på de tillfälligt uppslagna väggarna, på förhandsvisningarna flockas überrika blue chip-samlare för att köpslå, peka ut och haffa det nya überheta eller det gamla überdyra. Det är inte särskilt mycket fokus på verkens storslagenhet, på hantverk och skaparbriljans, när rikedomen trumfar den genuina kärleken till konsten. 

Fotomässan Unseen i Amsterdam har samma uppslagna vita väggar, men känslan är en annan. Under septembers näst sista helg visades, som namnet skvallrar om, mycket som inte har setts av en större skara – oetablerade konstnärer som jobbar linsbaserat och vars priser därmed är lägre. Det är kommersiellt (mässor är ju det) det köps och det säljs. Men publiken som minglade på Unseens förhandsvisning var ovanligt blandad: här fanns unga och gamla men mest relativt unga, en hel del überhippa, en del med små barn – gemensamt för de flesta verkade vara att de var där för att faktiskt kolla in det som visades snarare än att köpslå. De gled runt och drack hyfsat billigt vin och skapade en befriande opretentiös stämning.


”Många av konstnärerna hade jobbat sig utanför själva det fotografiska motivet och förvandlat sina verk till installationer eller vägghängda skulpturer.”


Unseen pågår en helg om året i slutet av september. Det är världens första mässa som fokuserar helt på utveckling inom samtida fotografi. Årets upplaga hade 78 utställare och tog plats i det gamla industriområdet Westergas vackra fabrikslängor i terrakottafärgad tegelsten.

Många av konstnärerna hade jobbat sig utanför själva det fotografiska motivet och förvandlat sina verk till installationer eller vägghängda skulpturer. Eli Cravens fotoserie, där en extra bit ram med infällda speglar löper tvärs över motiven, Dirk Hardys utbyggda dokumentationer av personal i biljettkassor, Ali Bilge Akkayas ramarbeten som hakar tag i och expanderar motivet, och Susanne Wellms vävda framkallningar, var bara några av alla de lysande exempel som skulle förtjäna soloutställningar. Flera av dem har i och för sig redan haft det, nämnda Craven till exempel är relativt etablerad, men det är kul och välförtjänt om de i och med Unseen kan nå en ännu större publik. 

I den curerade utställningen Unbound, som placerats i en byggnad bredvid huvudmässan, hade tolv konstnärer valts ut för att visas omgivna av ett mer generöst luftutrymme. Här fanns större golvstående verk, mycket rörlig bild och mer utförliga berättelser om varje verk och konstnär. Jag är ganska säker på att jag utbrast ett högt “wow” när jag gick in i lokalen – Philipp Groubnovs multimediainstallation Pochva, Akmars 3D-verk Vanitas, Tara Fallauxs vackra rörliga/statiska verk Almost There, Florence Di Benedettos mäktiga The Mother Oliver Tree, och Park Jaehuns animation Overheated Windmill var några av de verk som fick blodet att pumpa snabbare.

Unseen förtjusade med sin lättsamma, öppna och välkomnande känsla, och förvånade med sin genomgående höga nivå. Det är en fest för fotografiälskare och två dagar på plats rekommenderas, dels eftersom de verk man ser på slutet sällan lyckas engagera lika mycket som de man ser i början, dels eftersom det finns en tillhörande bokmarknad som också är värd sin tid. Gå minst två gånger, ta motsatt varv andra gången och ha gärna sparat ihop några slantar för ett köp eller två. Konsumtionsdriften kommer att tränga på.

Karolina Modig

Philipp Groubnov, Pochva, 2023


Bonustips Amsterdam

Ta dig runt:
Cykla. Om du inte cyklar, gå inte på cykelbanorna. Det är lättare sagt än gjort, för cykelbanorna finns överallt. Cyklister har företräde framför alla andra, de kör oerhört snabbt, alla har en no mercy-blick och väjer inte för någon eller något.

Ät och drick:
Indonesiskt, till exempel på Restaurant Blauw, där du får in cirka femhundra småtallrikar med olika maträtter i miniformat. Eller mer klassiskt europeiskt på George W.P.A. Dryck intar du med fördel på vinbarerna Fabus eller Bar Centraal.

Övrig konst och foto: Missa såklart inte Rijksmuseum, som är balsam för själen för alla, inte minst dem/oss som matar oss med samtidskonst dagarna i ända. Och för den fotofrälsta: Foam, där den ena fantastiska fotoutställningen avlöser den andra.



1. Eli Craven, First Aid (Mouth To Mouth 2), 2023. Courtesy Galleri Kant © Eli Craven
2. Susanne Wellm, Soft Corner, 2023. Courtesy Galleri Kant © Susanne Wellm
3. Florence Di Benedetto, The mother olive tree, ongoing © Florence Di Benedetto
4. Ali Bilge Akkaya, Museum of Modern Art, Frankfurt, Germany, 2023 © Ali Bilge Akkaya
5. Tara Fallaux, Almost There, 2023 © Tara Fallaux
6. Dirk Hardy, Vivarium Episode 4, 2023 © Dirk Hardy

Visa alla artiklar inom Konst / Utflykt