Det är svårt att komma förbi såväl Paul Nash som minnena av den lilla ön vid mötet med Carl Richard Söderströms keramiska skulpturer. Några av skulpturerna har till och med samma kläggiga karaktär som träden på den lilla ön: kala stammar som utsöndrar en seg, rinnande massa. I fokus står fåglar av olika slag, mest den typ som man förknippar med nära förestående död. En del av inspirationen kommer från Edgar Allan Poes dikt ”The Raven”, där korpen blir en symbol inte bara för döden utan lika mycket för den kvardröjande sorgen och vissheten om alltings förgänglighet. Söderströms fåglar blickar ut i tomheten med uppspärrade vingar. De sitter, bokstavligt talat, ovanpå en värld som Gud glömt och där skillnaden mellan himmel och helvete känns som en bisak. Formerna och färgskalan befinner sig någonstans i gothlandskapet, men det finns spår av en lekfullhet i handlaget med materialet som ändå gör förgängelsen till ett ganska spännande evenemang.

Hos medutställaren Andreas Glad hamnar vi också i sällskap med föraningarna om civilisationens nedgång och fall. Många av Glads tidigare arbeten har kretsat kring klimatkrisen och vad den konkret innebär för våra möjligheter och leva och bo på jorden. Flera av målningarna i den nya utställningen hakar på samma tematik, men denna gång är temat ett mer ambivalent ”off”-tillstånd som samtidigt speglar turistorternas ödslighet off- season eller platser som gjorts obeboeliga på grund av stigande havsnivåer och brännande värmeböljor. Hans målningar fungerar som ett slags tvådimensionella dioramor, där bara byggnaderna finns kvar efter att människorna lämnat scenen. Kläder, tvätt på tork och blomkrukor vittnar om vad som varit, men det som är har reducerats till en förkroppsligad frånvaro. Två av verken tar oss med ner i ett akvarium, bland alger och havsanemoner. Några fiskar syns inte till, men lyfter vi blicken upp mot vattenytan känns det i alla fall som om det finns en värld där ovanför, en som är värd att minnas.

Anders Olofsson