ART NOTES x
ARTIPELAG

I ett centralt videoverk projicerat på en textilinstallation förs besökaren till Ban Tow Hai, byn där hennes familj bor. I nattliga scener blir ljuset verkets huvudgestalt: det faller över händer, rörelser och vardagliga handlingar.

Filmen bygger på material som konstnären har spelat in tillsammans med sin familj under vistelser i byn. Genom att följa deras arbete, från jordbruk till dagliga rutiner, undersöker hon kroppens rytmer och de kunskaper som finns inbäddade i praktiker som gått i arv genom generationer.

– Allt de gjorde bar på en kroppslig rytm. Videon kom att handla om att vara tillsammans och att komma i samklang med varandras kroppsliga rytmer.

Palmyrapalmens blad, som förekommer i videon, ligger också till grund för flera av utställningens rumsliga installationer. Spåren efter insekter som ätit sig genom bladen skapar tunna membran där ljuset filtreras genom materialet. I rummen på Artipelag översätts dessa organiska strukturer till nya material och former. Resultatet är en miljö där orienteringen inte sker genom klar sikt, utan genom kroppens förnimmelser.

Om Wanthiangs installationer aktiverar kroppen genom mörker och atmosfär, närmar sig Fredrik Wretman istället perceptionen genom seendet och skulpturens rumsliga spel. Utställningen I C 3 D 2 (it's all in your head) breder ut sig över ett landskap av podier som fyller rummet. På dem står bronsskulpturer i olika formationer – figurer som balanserar, lutar, svävar och ibland tycks trotsa gravitationen.

– Jag tycker det är viktigt att verken skapar energi som man själv transformerar till någonting i sitt eget huvud. Det är där konsten finns – in your head.

Titeln anspelar på konstnärens långvariga intresse för stereoskopiska bilder och hur människans två ögon skapar en upplevelse av djup.

– Man upplever ju form därför att man har två ögon som sitter en bit ifrån varandra.

Men lika central för Wretman är själva tillblivelsen av skulpturerna. Många av dem uppstår spontant när han modellerar i vax – ett arbete han beskriver som nästan meditativt.

– Jag har i princip ingen plan när jag börjar jobba med en vaxbit. Jag låter bara tankarna och fingrarna flöda. Plötsligt dyker en figur upp.

Här är det handen som tänker. Genom rörelsen i materialet uppstår formerna, innan de senare gjuts i brons i Chiang Mai i norra Thailand.

Trots stora visuella olikheter finns flera beröringspunkter mellan de två konstnärskapen. Båda undersöker hur kropp, minne och perception formar vår förståelse av världen, och i grunden kretsar båda utställningarna kring samma fråga: hur konst kan aktivera en erfarenhet som inte alltid låter sig formuleras i ord. För Wanthiang handlar det om att skapa en kroppslig respons:

– Folk vet att det händer fruktansvärda saker i världen, men det betyder inte nödvändigtvis att de bryr sig. Jag är intresserad av att få människor att känna något.

Fredrik Wretman uttrycker något liknande:

– Det mest spännande är när man inte fattar någonting. När man undrar: ”Var kommer det här ifrån?”

I mötet mellan utställningarna uppstår därför inte bara en dialog mellan två konstnärer, utan mellan två sätt att erfara konst – genom kroppens erfarenhet och genom blickens perception. Kanske är det just där, i det ögonblick då kroppen reagerar innan tanken hinner ikapp, som något sätts i rörelse.

Erika Sahlqvist och Karolina Modig